Vi måste göra rum för samtalen
Konversationer med substans om saker som berör oss eller tangerar det personliga gör oss lyckligare.
Men då måste vi aktivt också göra rum för dem.
Ett snabbt hej i hissen och sedan obekväm tystnad, småprat om vädret över lunchen och skvaller med kompisen över fikat. Låter det bekant? När gav du dig senast tiden, och modet, att prata om något mer innerligt?
Forskning visar att välmående är kopplat till samtal med substans. Enligt en studie som gjorts vid Arizonas universitet, där man med hjälp av små mikrofoner spelade in försökspersoners dagliga samtal, så kunde man se en korrelation mellan upplevd lycka och djupa konversationer.
Orsaken är enligt forskarteamet tvåfaldig; dels så är människor drivna att skapa och hitta mening i livet, dels så är vi sociala djur som behöver knyta an till andra människor.
Det finns också en betydlig vinst i att ha dessa samtal öga mot öga. Sedan introduktionen av sociala medier har mycket mänsklig kontakt ersatts med chattar och visuell kommunikation, men detta har påvisats kunna öka risken för depression. Det tenderar att göra oss ytligare i vårt sätt att kommunicera och styr vår uppmärksamhet bort från de djupare samtalsvattnen mot grundare vikar.
Författaren Nicholas Carr hävdar att internet har ändrat sättet vi tänker, läser och kommer ihåg. Forskare talar om ”kognitiv och moralisk ytlighet”. Med telefonen ständigt inom räckhåll, där chattar och underhållning håller oss upptagna varje ledig minut, så har vi dels förlorat tiden för egen reflektion, del också människomötena där dessa reflektioner kunde få speglas och diskuteras.
Ytligare tänk leder i sin tur till ytligare värderingar, där moraliskt förankrade beslut får vika för hedonistiska val.
Många av våra akuta samhällsproblem kanske kan härledas ur en brist på samtal och mänskliga möten? I en värld där man allt oftare hänvisas till internet-tjänster, där bussresorna inte fördrivs med att tala med stolsgrannen (i de fall där ingen två-sitsare är ledig och man tvingas sitta nära en annan människa) utan med huvudet nerböjt över telefonen, så finns det få utrymmen för att stöta och blöta samhällsfrågor, dryfta personliga val och att dela med sig av både känsligt och innerligt.
Det finns inga utrymmen att fundera över gott och ont, bra och dåligt, personligt och kollektivt.
Författaren Sherry Turkle, som skrivit boken ”Ensamma tillsammans”, skriver i en New York Times-artikel att ”Vi har offrat våra konversationer för simpel kontakt”. Kontakt innebär det nätverk av Facebook-vänner vi etablerar, Snapchatmeddelandena vi skickar, Instagram-bilderna vi gillar och tweetarna vi vidarebefordrar.
Konversation däremot innebär aktivt lyssnande, empati och närvaro. Och även om konversationen tar mer tid och utrymme, så ger den även oss mer.
”Vi formar våra byggnader, sedan formar de oss”. Det sade Winston Churchill 1943. Han pratade om återuppbyggnaden av det sönderbombade brittiska parlamentet, som han insisterade att skulle vara på samma plats och i samma storlek.
Det kritiserades för att vara underdimensionerat för antalet parlamentariker som däri behövde husera, men han kontrade med att den fysiska trängdheten var bra för den politiska diskussionen. Och hans aforism passar bra in även på rummen vi skapar för konversationer. Vi formar dem, sedan formar de oss.
Kanske behöver också vi forcera oss in i obekväma utrymmen, där vi känner oss sårbara, blottade och personliga.
För det är i de utrymmena vi växer. Och mår bättre.
