DELA
© Nya Åland

Vi har alla ett ansvar för att stävja mobbningen

För de flesta innebär nästa veckas skolstart ett glatt återseende av vänner och klasskamrater.

Men det finns också de som med en klump i magen ser måndagen närma sig.
I skolan hägrar möjligheter i varje hörn. De dyker upp i klassrummet, i gymnastiksalen och på skolgården. Möjligheter till fortsatt utbildning, till att vara kreativ och till att knyta nya kontakter. Möjlighet att utvecklas som person och hitta en roll. Någon blir den som pratar mest, en annan blir den sportiga. En tredje blir den konstnärliga och så kanske någon blir den som alltid har alla rätt på proven.

Men alltför ofta blir någon också den som ingen sätter sig bredvid. Den som går ensam på rasten, får glåpord och sneda blickar efter sig eller utsätts för rent våld. För i skolan ser vissa också möjlighet att trycka ner andra.

Att vara utsatt för mobbning är den mörka verkligheten för många skolelever. Även om antimobbningsprogram som KiVa Skola används i grundskolorna och enligt undersökningar ser ut att ge resultat, är vi ännu inte kvitt mobbningen.

Landskapsregeringens enkät från i våras visar att 40 föräldrar med barn i årskurserna 1-6 i södra Ålands högstadiedistrikt, i skärgårdskommunerna och i Mariehamn upplevde att deras barn var mobbade eller illa behandlade. Att enkäten besvarades av föräldrar och inte av barnen själva och att alla Ålands skolbarnsföräldrar inte deltog talar för att det även kan finnas ett stort mörkertal av barn som möter mobbning i skolan.

Nu har snart en sommar gått sedan dess. På måndag börjar läsåret för grundskoleeleverna och gymnasiets ettor och på tisdag återvänder årskurs två och tre. Förväntansfullt och roligt för många – men lika ångestfyllt och rentav skrämmande för andra. Sommarlovet kan upplevas som en fristad för de som utsätts för mobbning i skolan, men ledigheten är en förgänglig företeelse och ingen långsiktig lösning inför framtiden. I skolstarten möts mobbare och offer åter.

Men skolstarten kan också ses som en symbolisk start för något nytt och därmed ett gyllene tillfälle för att kavla upp ärmarna och ta tag i mobbningsproblematiken med ännu hårdare handskar än tidigare. Vi har alla ett gemensamt ansvar att kämpa mot en mobbningsfri skola, och inte backa eller ger upp bara för att det är svårt. Och med alla menar jag inte bara alla i skolorna – utan bokstavligt talat varenda en av oss.

Eftersom eleverna tillbringar en stor del av sin vakna tid även utanför skolan, spelar det som sker på fritiden också en betydande roll. Samtliga av oss är med och skapar attityder och normer, visar vad som går för sig och vad som inte gör det. Allt vi gör – gott som ont – sänder ut signaler. Genom att bete oss… tja, som folk mot varandra helt enkelt, fungerar vi som goda förebilder, samtidigt som vi gör både andra och oss själva en stor tjänst. Det blir, kort sagt, bättre för alla.

I skolan hägrar möjligheter i varje hörn. Men det ska inte vara möjligt för någon att mobba någon annan. Ingen ska behöva gå till skolan tyngd av oro för vad någon ska säga, göra eller hur någon ska titta. Ryggsäcken väger tillräckligt mycket ändå.