DELA
© Nya Åland

Vi hade en dröm – och vi har en dröm

I dag startar årets Pride-vecka. Med anledning av detta lånar vi ut ledarsidan i dag till Lina och Maria Antman.

LINA: För tio år sedan, när jag tillsammans med Emmet Kjeldsen och Tomas Henriksson grundade Regnbågsfyren, hade vi en dröm. En dröm om ett bättre och öppnare Åland där också vi kände oss hemma och välkomna och omfamnade av den åländska gemenskapen. Längst bort i drömmen skymtade vi en dallrande hägring: en åländsk pridefestival, lika overklig som livsviktig som mål.

Ifjol, nio år senare, nådde vi äntligen dit, till den en gång så avlägsna och snudd på ouppnåeliga drömmen. När regnbågsflaggorna plötsligt vajade över min lilla, fina hemstad, och tusentals människor paraderade för den dröm vi en gång varit endast tre personer om att dela, ja, då vätte otaliga tårar mina kinder – några av dem flera årtionden gamla, och framforsande från djupet av en en gång mycket olycklig tårkälla djupt inuti min tonårssjäl. Tillsammans hade vårt strävsamma, gemensamma arbete – i början ofta i motvind – tagit oss fram till skatten vid regnbågens slut. Eller kanske början.

I dag går startskottet för årets åländska pridefestival och Regnbågsfyrens andra decennium inleds. Det är med stolthet jag lämnat över stafettpinnen och den flammande fyrbåken till min fru Maria – som jag, tack vare den vågrörelse som Regnbågsfyren sköljt genom det åländska samhället, kan leva stolt, öppet och rätt vanligt och vardagligt med. Tillsammans kan vi nu vara några av de livsviktiga förebilder som aldrig fanns för oss hbtq-unga att spegla oss i under vår uppväxt i Mariehamn på 1970- och -80-talet.

Låt oss tillsammans fortsätta lysa vår åländska väg som en regnbågsflammande båk, och visa var också vi äro hemma. I så många årtionden till som det behövs för att Åland ska fortsätta vara en plats som inte stöter bort och skrämmer bort folk, utan välkomnar och värmer alla som likvärdiga medmänniskor. Ty frihetens arvsrätt är faktiskt vår allas att bära.

MARIA: Jag hade också en dröm. Men att en gång få vara en del av en rätt alldaglig vardag med familj, jobb, dagis, ketchup, snöskottning, tvättsortering och grillkvällar med grannarna – det var en dröm jag knappt vågade drömma om som ung. Idag är den verklighet. Och det hoppas jag den kan förbli, både för mig och för den unga generation som växer upp just nu. Men demokratiska och mänskliga rättigheter är ingen självklarhet – inte ens de som redan erövrats. De måste ständigt försvaras och återerövras för att inte gå förlorade – det är bara att titta på den obehagliga utvecklingen som skett i vårt östra grannland Ryssland.

Homofobi, rasism och antifeminism går alltid hand i hand, och de senaste åren i växande styrka, och därför är det vårt gemensamma ansvar att motarbeta all form av diskriminering, mobbning och ovärdig exkludering. För allt kokar ner till en enda kärnfråga: den om alla människors lika värde och därmed den självklara rätten till lika behandling. Astrid Lindgren sade en gång att ”kampen för varaktig fred börjar i barnkammaren, med uppfostran av de kommande generationerna”. Därför är och förblir Regnbågsfyrens stora arbete det arbete som pågår hela året – de många mötena med våra unga ålänningar i skolor, på daghem och i ungdomsgrupper av olika slag.

Vi har fortfarande en dröm att försvara och kämpa för, inte minst i ett världsomfattande perspektiv. Det finns fortfarande länder där kärlek mellan två personer av samma kön kan resultera i långa fängelsestraff, eller i värsta fall döden. Vi på Åland har ett ansvar att också stå upp för våra medmänniskor som lever under fruktansvärda omständigheter där ute.

Så låt oss alla, vi som står bakom tanken om alla människors lika värde också stå enade i kampen mot Riddar Kato och det kalla, mörka Landet i fjärran där hjärtan är av sten och en utsträckt hand en vass krok och en fälla. För utan allas vår dagliga kamp och dialog med meningsmotståndare är plötsligt Landet i fjärran inte alls i fjärran, utan precis här, i det samhälle som idag sprakar av färger och kärlek – men imorgon? För även om vi uppnått en dröm, så måste vi fortsätta försvara den varje dag. Och fortsätta drömma nya drömmar, där den största är just detta: att alla människor, oavsett sexuell läggning, kön, ålder, ursprung, språk, funktionsnedsättning, kultur, religion, hårfärg, längd eller märke på bil är lika mycket värda och därmed självklart blir lika behandlade av såväl lagen som medmänniskorna.

Vi finns, därför syns vi lite extra denna vecka. Välkommen till Ålands viktigaste och mest färgsprakande vecka – ÅLAND PRIDE 2015. Vi ses i vimlet!