DELA
© Nya Åland
Foto: PRIVAT

Vem vill vara med i den åländska plastpakten?

Den brittiska plast-pakten. Så kallas den frivilliga överenskommelsen mellan ett fyrtiotal stora matvarubutiker som tagit sig an att radikalt minska på mängden plastförpackningar i Storbritannien.

På Åland är man bra på att minska plastpåsar, men hur är det med förpackningarna?
År 2025 ska alla ”onödiga eller problematiska” plastförpackningar i de brittiska matvarubutikerna vara utfasade och 100 procent av plastet som väl används ska vara återanvändbart eller komposterbart. Totalt 42 företag deltar i den nationella plastkampanjen som lanserades igår med stora rubriker.

Storbritanniens satsningar är ett i raden av många försök till att bli kvitt plasten som härjar i vårt samhälle – och inte minst i vår natur.

Nyligen kom den goda nyheten om att forskare funnit en enzym som kan gnaga i sig plast, men det går inte att förlita sig på teknologins framsteg när det kommer till att bli kvitt en av vår tids största miljöförstörare. Även om vi hittar sätt att återanvända, kompostera eller till och med enzym-konsumera upp vår plast, så bottnar det ändå sist och slutligen ner till en simpel fråga: Varför behöver vi så mycket plast?

För en dryg månad sedan demonstrerade kunder i en matbutik i Bath i England med att lämna plastförpackningarna i kassan efter inköp. I mars öppnades världens första plast-fria avdelning i en mataffär i Nederländerna och butiker där man får köpa på lösvikt blir allt vanligare runt om i världen.

På Åland är avstånden korta från butik till kylskåp och mycket finns att köpa lokalproducerat, alltså elimineras behovet av skyddande omslag av alla de slag, både i form av plast och papper. Här finns stor potential för att tänka om kring förpackningshetsen. Kanske kan man införa rotsakslådor som man kan lämna tillbaka för påfyllnad eller varför inte havregryn på lösvikt?

I landskapet görs redan framgångsrikt arbete med att fasa ut plastpåsar. Fokusområdet är de stora livsmedelsbutikerna, som föredömligt med skyltar och ändrade rutiner uppmanar kunderna till att tänka om. Men vad gör det om man skippar plastpåsarna om till och med enstaka avocadon är inpackade i ett skimrande plasthölje?

För visso så har matbutikerna inte lika mycket bestämmanderätt kring förpackningar som försäljningar av plastpåsar, men de kan vara en påtryckande kraft när de köper in varor och agera katalysator för en diskussion kring förpackningsmaterial.

Åland måhända är duktiga på att minska påsarna, men mycket mer kan göras på plastfronten innan vi kan kallas för en föregångare i fältet. Vi behöver en åländsk plastpakt, som omfattar både näringsliv, politiker och konsumenter.