Vem vill bli politiker i cirkus Jomala?
Vem tjänar – egentligen på cirkusen i Jomala kommun? Ingen.
Vi satt tre stycken i soffan hos Ålands radio i torsdags, undertecknad, Roger Jansson och Igge Holmberg. Det som var tänkt som ett program om den senaste delen i ”Igge-gate” blev snarare en diskussion kring politikens uttryck och dragningskraft på nästa generations beslutsfattare. Nog så intressant.
Vi talade om hur debatten tar sig uttryck (redaktören tyckte den var tråkig, politikerna tyckte den var livlig). Vi talade om hur media formulerar sin rapportering (politikerna tyckte att media återger för lite, redaktören att vi återger vad vi tror är intressant för våra läsare). Och vi talade om hur regler och krav kan påverka nyrekryteringen (ett mischmasch av åsikter, om man ska vara ärlig).
Dagen efter, i fredags, kunde vi läsa om den senaste cirkusen i Ålands främsta manege för politisk pajkastning för tillfället. Anders Eriksson (Åf) var utsedd av kommunen att föreslå omval av Harry Jansson till ordförande för De gamlas hem på förbundsfullmäktige.
Men si, det ville inte Eriksson eftersom Ålands framtid blev lurat på Erikssons kandidatur till samma post för två år sedan då Centerns Anders Karlsson inte framförde kommunens förslag då det hade dåligt, eller inget stöd från de andra kommunerna. Detta gjordes trots att partierna i Jomala hade kommit överens om att Anders Eriksson skulle vara kommunens kandidat i den fördelning av poster som skedde efter förra valet.
Nu tog alltså Eriksson ut sin hämnd och föreslog i stället Tom Blomberg till att svinga klubban i förbundets styrelse. Snurrigt? Väldigt.
Än snurrigare blir det med tanke på att Mika Nordberg, ordförande i kommunstyrelse i Jomala, då var kritisk till centerombudets handlande mot bakgrund av den överenskommelse man träffat partierna emellan. Nu är Nordberg kritisk till Eriksson eftersom kommunen har ändrat sig och ombudet på nytt inte följer kommunstyrelseviljan.
I botten finns alltså långsinthet, avog inställning från andra partier att samarbeta med Anders Erikssons Ålands framtid, att medlemskommunerna uppenbarligen och till skillnad från Jomala är tillfreds med Harry Jansson som ordförande.
Och en schism. För det är naturligtvis ingen slump att en sådan här konflikt uppstår mellan två herrar som inte ger speciellt mycket för varandra. Efter Janssons avhopp från Ålands framtid har det med all önskvärd tydlighet framgått att Jansson och Eriksson inte direkt står överst på varandras julkortslistor. De tycker illa om varandra, och tar gärna chansen att ge den andre en bredsida.
Att ett bråk mellan två leder till att ett beslut om vem som ska ratta DGH tar lite extra tid må vara hänt, hemmet går inte under för det.
Värre borde det vara med hur väljare ser på sina folkvaldas sätt att uppträda. Om vi för en stund återkopplar till det där samtalet i radiostudion och diskussionen om hur partierna ska locka nya kandidater till politiken, så blir det intressant att ta Jomala-bråket i beaktande. Under diskussionen menade Igge Holmberg att klädkoden och sociala medier-reglerna för lagtingsledamöter var en tröskel. Roger Jansson å sin sida ville gärna framhålla medias skuld i det hela.
Man kan ju också tycka att politikerna själva har en del att fundera över. Om man som Igge Holmberg gärna skriver uppdateringar på sin facebooksida i rent provokativt syfte. Om man i jakten på makten slätar över skillnader partier emellan. Om man inte kans släppa sina personliga vendettor i när man är i kommunens tjänst.
Är då inte det ett hot mot återväxten?
De åländska politikerna har en del att fundera över när det gäller hur deras värv tar sig uttryck.
