DELA
Foto: Stefan Öhberg

Vem väljer Centern?

Kampen om Centerns partiledarskap är, som vanligt, inte avgjord med två månader kvar till partiledarvalet.
I november väljer Åländsk Center partiordförande. Personen som utses av höststämman i ska leda Centerns valkampanj och ta partiet från oppositionsbänken till en ledande ställning i landskapsregeringen. Just nu arbetar en valberedningsgrupp med frågan.

Det enda som kan ses som säkert är att partiledaren kommer från den sittande lagtingsgruppen. Av dem har Runar Karlsson har tidigt meddelat att han inte är intresserad. De övriga väntar traditionsenligt tills de får frågan.

Det naturliga valet är att nuvarande partiledare Jörgen Pettersson fortsätter. Men det knorras en del inom partiet.

I dag är Jörgen Pettersson inte enbart Centerledare. Han är också president för Baltic Sea Parlamentary Conferance, ordförande för den internationella öspelsorganisationen IIGA och publisher för tidningen Ålands Sjöfart.

Samtliga är ärofyllda uppdrag. Och tidskrävande. Men i en tid när grunden för nästa valkampanj ska börja läggas är det flera inom partiet som är fundersamma över om partiledaren verkligen kan och ska ha så många sidouppdrag.

Petterssons förespråkare säger att både sjöfarten och idrottsvärlden är otroligt viktiga för Åland och att det ger Pettersson en bra plats bygga nätverk på. Det är sant. Men ett partiledarskap inför valet 2019 inte en halvtidstjänst. Det kommer krävas en större insats än i dag.

Frågan som därför infinner sig: Brinner Pettersson verkligen tillräckligt mycket för den åländska politiken för att fortsätta som partiledare eller ser han det som ett av flera uppdrag?

Inom partiet ses Pettersson inte heller som den naturliga lantrådskandidaten av alla. Han har inte suttit som minister i landskapsregeringen en enda dag och ses som en lättviktare i självstyrelsepolitiska frågor.

De tänkbara utmanarna är ett fält fullt med erfarna arbetshästar.

Åland är i ett brytningsskede. Arbetet med den nya självstyrelselagen är inne i ett avgörande skede, den åländska kommunkartan är på god väg mot att stöpas om i grunden och klumpsummans öde är långtifrån avgjort. Är man ett politiskt djur vill man självklart vara med och påverka nu.

Mångas blickar riktas mot Roger Nordlund. Han har en enorm politisk erfarenhet och är en kandidat som de flesta inom partiet ställer sig bakom. Samtliga partier i den sittande landskapsregeringen hade nog gärna adopterat om det gått. Det är en fördel när det vankas regeringsförhandlingar.

Det finns ett men: vill han ställa upp? Något definitivt nej har han inte uttalat offentligt.

Varför skulle en person som:

1. redan lagt ner en stor del av sitt yrkesverksamma liv på politiken och Centerpartiet,

2. nyligen satsat på ett eget företag inom fisketurismen och verkar gilla det skarpt,

3. kan se fram emot en god pension

ställa upp som ordförande i Centern?

Lagtingsvalets populäraste Centerkandidat, Veronica Thörnroos, kan också luta sig tillbaka mot en rejäl erfarenhet. Men är hon redo att ge sig in i ytterligare en kamp om ordförandeposten?

Kan Centerns före detta ordförande Harry Jansson göra en comeback? Man ska aldrig räkna ut Harry Jansson. Hans hjärtefråga är självstyrelsepolitiken, ett tema som kommer vara brännhett de kommande åren och kräva mycket energi av dem som vill arbeta seriöst med frågan.

Britt Lundberg var Centerns näst populäraste kandidat i lagtingsvalet 2015. Hon har en lång politisk erfarenhet och har suttit som minister i landskapsregeringen och som president i Nordiska rådet. Men den färska blundern i just Nordiska rådet har med allra största sannolikhet bränt hennes chanser till ett partiordförandeskap.

Hur stort missnöjet är med Pettersson finns det inga tydliga siffror på. Och Centern är ett parti fullt av starka viljor, företagarsjälar och högt till tak. Partiet behöver en enande kraft. Många minns fortfarande hur maktkampen mellan Harry Jansson och Veronica Thörnroos splittrade partiet. Den reprisen vill ingen ha.

Alla ovannämnda kandidater älskar att bära ansvar. Får de frågan är det knappast någon som backar undan. Men är det någon av de garvade som vill och orkar ge sig in i den klassiska kampen om makten inom Centern?