DELA

Vem vågar dra i nödbromsen?

Vad händer med vårt tänkande i ett samhälle som premierar snabbhet och populism ger maximal exponering?
Ny kunskap får vi inte längre genom information utan genom exformation, genom att rensa i flödet. Fast vem vågar numera stänga av mobiltelefonen, koppla ur det trådlösa nätverket och möta tystnaden?

Redan för trettio år sedan hävdade den franske teknikfilosofen Paul Virilio att hastigheten är avgörande för den västerländska kulturens utveckling. Han ansåg att hastigheten är den drivande faktorn i historien och att högre hastigheter tenderar att slå ut lägre.

I namn av ekonomisk utveckling köper många vilka försäljningsargument som helst. Vi är på mycket god väg att offra både människovärde och demokrati på fartens och konsumismens altare.

Det finns helt enkelt sådant som måste få ta tid. Demokrati hör till denna kategori, tankeprocesser och människomöten likaså.

Den ökade ytligheten och splittringen är ett resultat av farten i samhället. Det är priset vi betalar för 1900-talets enorma utveckling. Många lider av det konstanta informationsbruset.

På de senaste två åren har det producerats mer information än de senaste 5000 tusen åren tillsammans.

Vi utsätts för ständig överstimulans, vi översköljs av information i form av ord och bilder. Det är enorma förändringar som har skett på relativt kort tid. Hur urskiljer vi det väsentliga i bruset?

Dagens forskning vet ännu inte helt hur människan klarar av dessa stora förändringar, men vi vet att stressen allvarligt hotar vårt välbefinnande.

Vi lever i ett gigantiskt paradigmskifte, liknande det för 150 år sedan som förvandlade jordbrukssamhället till industrisamhälle. Allt fler arbetar idag med information och kognitiva yrken.

Detta påverkar inte bara våra faktiska livsvillkor utan också vår mentala utveckling, vår kultur, vårt sätt att leva. Det nya nätverkande samhället premierar helt andra kompetenser och personlighetsegenskaper än tidigare.

De nya kunskapsföretagens yrkesroller och arbetsklimat är helt annorlunda än industrisamhällets ideal. De gamla hierarkierna rasar, till förmån för nätverksbaserade organisationer. Industrisamhällets stämpelklocka ersätts av en deadline. Gränsen mellan arbete och fritid suddas ut.

Mänskliga egenskaper som inlärningsförmåga, kreativitet och förmåga till abstrakt tänkande blir viktigare än förut.

I industrisamhället var produktion samhällets värdeskapande fundament, i det nya samhället är information det centrala fundamentet. Vi utvecklas från ett lineärt och sektoriserat tänkande till ett mera associativt och visuellt dito.

Det tryckta ordet är inte längre det ledande kommunikationsmedlet. Det bygger ofta på ett lineärt tänkande: argument, argument, slutsats. Man läser rad efter rad, stycke efter stycke.

På internet fungerar tänkandet på ett annat sätt: Internet är ett associativt informationsmedium. Den som surfar på nätet kan när som helst klicka på hyperlänkar i texten och dyka upp någon helt annanstans.

Vi orkar sällan läsa långa texter på våra dataskärmar. Vi scrollar vidare och hoppar hit och dit. Kanske liknar detta associativa informationsutbud mera det naturliga tankeflödet än det lineära som hittills varit rådande. Tanken kan kanske genom detta bli friare, mer kreativ och människan mer visuell i sina mentala processer.

Men tekniken är inte ett självändamål. Existentiella frågeställningar besvaras inte effektivare genom bredband. Klarsyntheten blir inte skarpare genom högre upplösning.

Vår förståelse för oss själva och för andra förbättras inte av programuppgradering.