DELA
© Nya Åland

Vem ska ta ansvar för ÅHS-kaoset?

Vilka ska ta konsekvenserna av kaoset i ÅHS ekonomi? Och vilka ska reda ut kaoset?
Så var vi där igen. Snart sagt varje vecka dyker det upp nya uppgifter om missade intäktsbortfall eller utgifter inom Ålands hälso- och sjukvård, ÅHS. Inte ens den tilläggsbudget som regeringen la för ett par veckor sedan räckte, ytterligare 700.000 euro saknas.
Visst, det är en svår verksamhet att kostnadsberäkna. Några få allvarliga sjukdomsfall kan kasta om budgeten, och att stan flyttat patienter från Gullåsen till Trobergshemmet har inneburit bortfall. Men ändå framstår ordningen inom ÅHS beslutsfattande delar som obefintlig.
Någonstans måste förstås ansvar krävas för det här kaoset.

Hittills har nyss avgångne förvaltningschefen Peter Rask undkommit den värsta kritiken. Men faktum kvarstår att han var den högste ansvarige tjänstemannen och den som hade som viktigaste uppgift att bringa ordning och reda i ÅHS-ekonomin.
Med facit i hand tvingas vi konstatera att Rasks tid som högste chef var ett fiasko. Stämningen bland personalen är katastrofal och ekonomin i ruiner. Det som både den nuvarande och den förra styrelsen berömde Rask för, de hårda nyporna och det bestämda chefskapet, ser vi inga positiva spår av.

Även styrelsen har förstås ett stort ansvar i kaoset. Det var den förra styrelsen som tillsatte Rask, och det var den nuvarande som såg till att han fortsatte när han själv sade upp sig i samband med fakturabråket i våras. Men det handlar inte bara om tillsättandet av förvaltningschefen. Styrelsen har ett eget ansvar att se till att man har de underlag man behöver för att fatta beslut och ha koll på verksamheten. Så kan det uppenbarligen inte ha varit i fallet ÅHS.
Barbro Sundback (S) bär, som styrelseordförande, störst ansvar för styrelsens insats. Till hennes plussida kan läggas att hon var emot att jämka för att få Rask att stanna efter fakturabråket. Men Sundbacks uthängande av specifika grupper inom ÅHS har knappast hjälpt till att skapa den lagkänsla som kommer att krävas för att få kolossen på stabila fötter igen.
Två av styrelsens ledamöter, Roger Jansson (M) och Torbjörn Björkman (Lib) har båda suttit i både den nya och den gamla styrelsen och har därmed varit med om att fatta alla beslut som lett ÅHS dit det är i dag. Det innebär också att tungt ansvar vilar på deras axlar.
Man kan med fog också undra hur uppdaterad och involverad socialminister Carina Aaltonen (S) varit i ÅHS. Som ytterst politisk ansvarig för vården på Åland borde ministern ha rutit ifrån och inte låtit det hela gå så långt som det gått. Ägardirektiven till styrelsen borde ha hårdnat längs vägen, tydlighet och initiativ borde ha efterlysts.

Vad bör då göras, vilka konsekvenser ska kaoset få? Det är lätt att kräva styrelseordförandens och/eller hela styrelsens avgång. Kanske är det rätt väg att gå, men samtidigt måste ÅHS söka stabilitet för att kunna komma tillrätta med de akuta problem som förvaltningen har.
Det är fullt möjligt att en ny direktör med en ny styrelse är rätt väg att gå, men samtidigt finns det risker också med det. Vem ska till exempel sitta i den styrelsen? Åland är trots allt litet och de som ska ta de tuffa besluten som krävs under de kommande åren måste ha både rutin och en politisk tuffhet och ett politiskt mandat som krävs för sådana beslut.
Vad vi vet med bestämdhet är att frågan är en av Ålands allra viktigaste det kommande året.

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax