DELA
© Nya Åland

Vem ska man tro på, när alla bara tiger?

Det åländska samhället upplever i dag en oroande tudelning i två läger, en tudelning som skär genom flera sektorer i samhället.
”…han kontrollerar tillsammans med Konstsamfundet en tidning som lyder minsta vink, till och med när husse inte vinkar.”
Detta skriver Jörgen Pettersson, reporter och redaktionschef i tidningen Åland på nyhetsplats i en så kallad kommentar. Det handlar naturligtvis om Anders Wiklöf, Konstsamfundet och Nyan.
Detta är ytterligare ett led, frustrerande men förutsägbart, i tidningen Ålands svartmålning av Nyan. Som journalistisk metod suger det. Eftersom vi på Nyan har lite distans och lite journalistisk heder i behåll har vi låtit bli att plocka de billiga poänger som bjuds om banden mellan ÅTT och Ålands framtid, och det tänker vi fortsätta med. Det är nämligen skillnad på att tro att man vet något och att ha faktiska belägg. Jörgen Pettersson tror jättemycket, men vet inget.

Mycket mer oroande än det ständigt underhållna käbblet mellan tidningarna är den tudelning av Åland som just nu blir allt djupare. Den går genom alla lager av samhället och drar in aktörer som egentligen inte alls är intresserade av att välja sida.
På ena sidan står Anders Wiklöf och hans företag Wiklöf Holding. På andra sidan Ålands ömsesidiga försäkringsbolag, Göran Lindholm och Trygve Eriksson.
Bägge sidorna hävdar att deras avsikter är goda, att de bara vill tjäna pengar/trygga det åländska ägandet/bygga ett bättre samhälle. Precis som med det kalla kriget i tiden kan ingen förhålla sig neutral till händelserna. Riktar man kritik mot ett håll förutsätts man ofelbart höra till det andra lägret.

För Nya Ålands del betyder det att vi är inmålade på Anders Wiklöfs sida, och att alla försök till granskning betraktas som partsinlagor för den sidan. Tidningen Åland är likaledes placerad, på den andra sidan förstås.
Även politiskt syns tudelningen. På Wiklöf-sidan placeras åtminstone socialdemokrater och liberaler, på Ömsen-sidan obundna, fs, center och framför allt Ålands framtid.

Det djupt tragiska är att detta inte handlar vare sig om politik, pengar eller ideologi, inte i grunden. Det handlar om en maktkamp mellan de stora ekonomiska elefanterna på Åland. De positionerar sig visserligen olika i vissa frågor, men i allt väsentligt handlar detta om en långpinkar-tävling som är både destruktiv och trist.
I centrum för maktkampen står Ålandsbanken. Den som kontrollerar nationalbanken kontrollerar också mycket annat, inklusive hur de ekonomiska relationerna till aktörer i riket ska utvecklas.

Nu kanske någon undrar varför Nyan över huvud taget skriver om saken, varför vi i en lång serie försöker blottlägga vad som hänt och händer. Jo, trots att det på ett grundläggande plan handlar om en maktkamp, är det en maktkamp vars utgång får konsekvenser. Det är intressant för den åländska allmänheten vars pengar och framtid står på spel att veta vilka motiv och manövrer de olika spelarna har, också de som säger sig agera för det allmänna bästa.

Alla maktspel, oberoende av motiven, är intressanta av en orsak. När utgången är given, vad vill segraren göra med makten? Om Anders Wiklöf får kontroll över Ålandsbanken, vilket är en inte helt osannolik utveckling, vart vill han föra den? Om Göran Lindholm och Ömsen behåller greppet, vad blir skillnaden?
Ingendera parten vill riktigt svara på den frågan, men bägge är redo att svartmåla motståndarens motiv.
Just nu står utvecklingen stilla, vilket inte minst bevisas av att en redan egenhändigt pensionerad Peter Grönlund övertalades sitta kvar och hålla ställningarna. Tror någon att det är bra för banken?

Nya Åland förbehåller sig rätten att granska alla och att ställa frågorna, även i de fall vi inte får några svar.

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax