Vem ska man tro på i forskningen?
Forskning som betalas av privata företag och levererar rapporter som är till nytta för samma företag. Går de att lita på?
Vi har ju alla sett dem, de där läkarna eller tandläkarna som i vita, strukna rockar och autentisk klinikmiljö har förklarat för oss att vi måste använda just den produkt de rekommenderar för att bli friskare eller få vitare och starkare tänder. Lika ofta som vi sett dem, lika ofta har vi förmodligen fnissat lite inombords och tänkt att det där, det är knappast en riktig läkare, och den där andra kan glömma att jag går på det där och köper hennes tandkräm.
För så funkar reklamen. Och det är något vi kan hantera. Ibland testar vi trots allt, oftare köper vi det vi brukar.
Svårare blir det när det är högt aktade forskare som lägger fram nya rön om hur vi borde leva våra liv. Det ligger ju i vårt intresse att hålla oss i gott skick så att vi lever lite längre.
I söndags avslöjade New York Times att Coca Cola, världens största tillverkare av söt läskedryck, finansierar forskning som slår fast att det inte är så farligt att dricka läsk med mycket socker om man bara motionerar. Coca Cola har pumpat in 1,5 dollar i den ideella organisationen Global Energy Balance Network, en organisation som saluför uppfattningen att överviktiga borde tänka mindre på vad de äter och mer på att träna. Tvärt emot vad de allra flesta forskningsrön säger.
Organisationen har kritiserats i USA för att vara ett sätt av Coca Cola att leda bort uppmärksamheten i hälsodebatten från läsk med mycket socker, och riskerna för att just intag av söta drycker leder till övervikt och diabetes typ 2.
Coca Cola har också sponsrat två framstående forskare, Steven N. Blair, professor vid universitetet i South Carolina, och Gregory A. Hand, dekanus vid West Virginia School of Public Health, som är knutna till Global Energy Balance Network och vars rön ligger till grund för åsikterna organisationen för fram. Coca Cola har, enligt New York Times, betalat de båda forskarna nära fyra miljoner dollar sedan 2008.
Huruvida herrar Blair och Hand är ”köpta” av Coca Cola att leverera resultat som är till nytta för läskföretaget låter vi vara osagt – själva hävdar de att de är sina egna herrar – men länkarna till Coca Cola misstänkliggör förstås deras arbete.
Det här exemplet är bara ett av många på när privata intressen finansierar forskning. Det behöver inte i sig vara fel, att medicinindustrin bekostar läkemedelsforskning, till exempel, har möjliggjort många nya och viktiga mediciner.
Men problemet är i situationer som denna, där tvistefrågan blir om du håller dig hälsosam med träning, oavsett om du dricker mängder med cola, eller om du också måste lägga om din övriga livsstil som motståndarna säger. För oss lekmän blir det näst intill omöjligt att klarlägga vad man faktiskt ska tro, och vad man ska förhålla sig till.
Erfarna, uppburna forskare vill vi ju gärna tro på, men om de är i fickorna på direktörer som mest av allt vill att vi ska köpa deras produkter är det inte lika roligt. En dansk rapport från 2005 visade också att en sponsrad rapport var fyra gånger troligare att vara positiv till en medicin eller behandling som testats, jämfört med offentligt stödda rapporter.
Precis som med den leende tandläkaren i den vita rocken måste vi förhålla oss kritiska till källan bakom rapporter, och inte köpa allt som sägs.
