DELA
© Nya Åland

Vem kan ena den svenska socialdemokratin?

Kommer de svenska Socialdemokraterna någonsin att hitta tillbaka till att vara det gamla statsbärande partiet? Frågan avgörs av de beslut partiledningen tar de närmsta dagarna.
Krisen i den svenska socialdemokratin har, i och med Håkan Juholts avhopp, visat sig djupare än något partiet tidigare tvingats tackla.
Påhopp och arga argument flyger, enligt rapporterna, mellan höger- och vänsterfalangen på verkställande utskottets möten i högkvarteret på Sveavägen i Stockholm. Klyftan mellan de som vill att Socialdemokraterna ska söka sig vänsterut, och de som vill ta partiet mer mot mitten för att möta borgerlighetens framgångar, har aldrig varit djupare än nu.
Det återspeglas både i den nyss påbörjade processen att hitta Juholts efterträdare, och i egentligen ända sedan Göran Perssons avgång 2007. Redan då höjdes röster för att Sossarna skulle återvända till tidigare decenniers politik. Om detta kan man tycka mycket, som att världen förändrats, och kanske borde svensk socialdemokrati förändras med den, men i grunden är det forna 50 procentpartiet i dag ett parti som riskerar att delas.

Här kanske det är dags för en liten återblick och fundera över varför det i dag inte finns någon bra kandidat att ta över det parti som i förra valet trots allt var Sveriges största. En kandidat som skulle kunna ena falangerna, och leda en opposition i Sverige.
När Göran Persson suttit som partiledare och statsminister i några år började han tydligt att lyfta fram sin tilltänkta efterträdare. Det var få som tvivlade på att Anna Lindh var den som skulle axla manteln efter ”GP”. Men i och med mordet på utrikesministern stod socialdemokratin utan arvtagare.
Persson gjorde sina försök att lyfta fram kandidater, den mest tydlige är tidigare finansminister Thomas Östros. Perssons misstag var dock att Östros är så långt ifrån en politiker folket känner kärlek för. I stället har han utklassats i den kategorin av Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Och kvar stod Socialdemokraterna utan kronprins eller kronprinsessa, men väl med comebackande Mona Sahlin.
Den person hela arbetarrörelsen skrikit efter sedan Göran Persson lämnade posten, Margot Wallström, har nekat att ta uppdraget varje gång det aktualiserats. Kanske på grund av att hon har allt att förlora på att ta det (hon ses ju närmast som en Jesusfigur i partiet), men kanske också för rädslan att ta jobbet med all den exponering det innebär. Kanske är det mordet på hennes nära vän Lindh som gör att hon hellre tar uppdrag i Bryssel och New York.
Men faktum kvarstår att Socialdemokraterna, trots all den rutin av regeringsarbete som finns, inte lyckas skaka fram en enda stark kandidat som stolt vågar ställa sig upp och proklamera: ”När rörelsen kallar kommer jag!”.
Det om något är ett bevis för hur illa ställt det är med Socialdemokraterna.

Hur kommer det då att gå? Ja, det vet nog inte Sossarna själva. en efter en har kandidaterna tackat nej – precis som vanligt. Kvar står egentligen bara Morgan Johansson, men det är ingen som tar den kandidaturen på allvar. Klart är i alla fall att valet av en ny partiledare måste vara både snabb – opinionsläget är nattsvart – och rätt.
Den som till syvende og sidst tar klubban måste ha kraft att ena partiet, annars riskerar det att spricka. Speciellt vänsterfalangens anhängare har sedan Jonas Sjöstedt valdes till ledare för Vänstern fått ett socialistiskt alternativ som inte är befläckat av kommunismen på samma sätt som tidigare V-ledare. Sjöstedt kommer med all sannolikhet kunna locka högerfasande sossar till (v).
Samtidigt framstår högerfalangens Mikael Damberg som den som är bäst lämpad att ta striden med Moderaterna i valet 2014. Men han riskerar att falla på sin mer marknadsliberala inställning.

Det kanske mest intressanta alternativet för socialdemokratin framfördes av Christer Lindvall, ordförande för Arbetarkommunen i Umeå, som vill se en lång och öppen process för att utse nästa ordförande på kongressen nästa vår. Under tiden föreslår han att förre utrikesministern och toppdiplomaten Jan Eliasson går in som tillförordnad ordförande.
Hur s-soppan slutar lär vi inte veta än på några dagar.
Klart är att Socialdemokraterna i Sverige förmodligen aldrig kommer att bli det parti det en gång var.

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax