DELA
© Nya Åland

Vem får betala för det höga spelet i Helsingfors?

Samhällsfördrag eller tvångslag. Oavsett vilket måste någon betala.
Regeringen Juha Sipilä har sagt att den kommer att lägga förslag på tvångslagar för att öka konkurrenskraften inför riksdagen i februari om inte arbetsmarknadens parter kommer överens om ett nytt samhällsfördrag i nya förhandlingar dessförinnan. Om så blir fallet kommer de nya lagarna att slå hårt mot arbetstagarna med begränsningar i semesterrätten, sänkta semesterpremier och lönefria sockensöndagar.

Förslaget har fått kraftig kritik. Bland annat har facken menat att det strider mot grundlagen, EU-rätten och bindande internationella avtal. Men regeringen är redo att köra för att tvinga parterna tillbaka till det förhandlingsbord man lämnade i höstas.

Om tvångslagarna blir verklighet kommer de att införas också på Åland, meddelade finansminister Mats Perämaa (Lib) i Nya Åland i fredags. Men han, liksom resten av landskapsregeringen, hoppas att arbetsmarknadernas parter ska komma överens innan ett lagförslag blir aktuellt.

Regeringen Sipilä har två stora problem. Å ena sidan är den finska ekonomin i kris. Underskotten växer och Finland har blivit akterseglat av länder med bättre konkurrenskraft. Något måste göras.

Å andra sidan kommer tvångslagarna att abrupt bryta mot ”den nordiska modellen” där samhället låter arbetsmarknadens parter sluta avtal utan politisk styrning. Dessutom kommer tvångslagarna att drabba de lägst betalda hårdast.

Sedan Juha Sipilä tidigt meddelade att om inte parterna kommer överens om ett samhällsfördrag tvingas regeringen att ingripa med tvångslagar har han försökt att få facken och arbetsgivarna att finna en överenskommelse under hot.

Före jul klev transportfacket AKT av och lämnade förhandlingarna, vilket ledde till att också arbetsgivarsidan EK avslutade förhandlingarna. Nu har Sipilä skärpt tonen ytterligare ett snäpp med tidpunkten, februari, då han tänker lägga fram förslaget trots remissinstansernas näst intill entydiga avslag. Dessutom ryktas flera ministrar ha puffat på parterna att ta upp förhandlingarna igen, inte minst de som tillhör det av opinionssiffrorna hårt trängda Sannfinländarna.

Och då har de båda sidorna mjuknat och öppnat för nya förhandlingar, som kan starta redan den här veckan.

Det är dock en bra bit till en nytt avtal, även om en grund för förhandlingarna lades i höstas. Dels träter sidorna om vad som ska vara riktmärke för löneförhandlingarna, dels om avtal ska slutas centralt eller i större utsträckning lokalt. Till detta kommer frågorna om löner och ledigheter.

Frågan är om parterna hinner enas om ett samhällsfördrag med sänkta kostnader för arbete innan regeringens deadline går ut om en månad.

Ett lagförslag som kritiseras hårt, arbetsmarknadsparter som trots det är rädda för att regeringen ska lägga fram förslaget och ett land där underskotten växer.

Det är ett högt spel som spelas i Helsingfors mellan partier och parter. Under tiden får löntagarna bäva inför vad som komma skall, för bara en sak är klar:

Någon måste betala för att ekonomin ska bli bättre. Frågan är vem och hur?