DELA

Vattendelare i kommunfrågan

Det finns en tydlig vattendelare i kommunstrukturdebatten.

Majoriteten av politikerna i de åländska kommunerna är emot eller tveksamma till en tvingande kommunsammanslagning, men för många av de organisationer som ska samarbeta med kommunerna skulle färre och större enheter både förenkla och förbättra.
I gårdagens Nya Åland redovisade vi vad kommunpolitikerna tycker om kommunstrukturreformen.

Förutom Mariehamn, som utöver Järsö-Nåtö inte berörs av kommunstrukturreformen, är samtliga andra kommuner emot eller tveksamma till reformen. De vanligaste orsakerna som remissvaren innehåller är det som har kommit att kallas den tvingande lagstiftningen. Alltså att kommunsammanslagningar är inte av ondo i sig, men kommunerna vill själva bestämma om, hur, med vem och när en evetuell samgång ska ske.

Kommunpolitikerna arbetar för kommuninvånarnas bästa och utgående från det perspektivet är det fullt förståeligt att många av remissvaren innehåller uttryck för oro vad gäller närheten till service, hur kommunikationerna ska ske i skärgården och vilket inflytande den ”gamla kommunen” kommer att få i en större enhet.

De instanser som däremot uttrycker en optimism inför kommunstrukturförslagen är i större behov av samarbete, antingen på det kommunala planet eller på landskaps- och kommunalnivå.

ÅHS skriver i sitt utlåtande att dagens samarbete med 16 kommuner gällande socialvård blir enklare med färre kommuner. Vid överenskommelser, till exempel i utskriftsrutiner riskerar patienter att behandlas olika eftersom kommunernas system och resurser ser olika ut.

Samarbetet med 16 kommuner är resurskrävande och riskerar invånarens rätt till likabehandling gällande hälso- och sjukvård samt socialvårdstjänster.

Omsorgsförbundet skriver att olika regelverk och servicenivåer mellan kommunerna är förvirrande för brukare och arbetsdryga för både vård- och förvaltningspersonal. Det skulle med andra ord förenkla arbetet om antalet enheter var färre.

Ombudsmannaföreningen skriver bland annat att större och färre komuner skulle möjliggöra utveckling eller rekrytering av specialistkompetens.

Ung Resurs skriver att större enheter och mera arbete i team skulle göra socialarbetet mer attraktivt än i dag.

Enligt Ung Resurs skulle risken att personer flyttar mellan kommuner för att flytta från myndigheterna minska med färre och större enheter. Det blir med andra ord svårare att undvika en obekväm myndighetskontakt genom att byta kommun, till exempel inom barnskyddet.

Ålands Näringsliv menar att det i dagsläget finns tio kommuner som behöver andra finansiärer än de egna kommuninvånarna, med andra ord räcker inte skattemedlen till för att täcka de lagstadgade behoven.

Större enheter bidrar också till en ökad rättssäkerhet eftersom större aktörer erbjuder bättre möjligheter att vända sig till personer som man inte har en relation med i vardagen, vilket i mindre kommuner ibland kan vara svårt i dag.

Dessa kommentarer är givetvis ett axplock i den stora samling remissvar som kommit in. Men det visar ändå på en genomgående skillnad i attityd till kommunstrukturreformen. De organisationer som måste ha ett samarbete över kommungränserna för att få sin verksamhet att fungera så bra som möjligt ser, i stora drag, både driftsfördelar och en ökad rättssäkerhet som ett resultat av färre och större kommuner.

Att många av de organisationer som har hela Åland som arbetsfält vill se en förenklad kommunkarta är en viktig synpunkt att ta till sig.