DELA
© Nya Åland

Varför så bråttom med att kasta ut folk?

Det tog sina modiga år, men nu är en lösning på gång så studerande utanför Åland skall hinna läsa klart innan de blir av med hembygdsrätten.
Frågan är om gränsen verkligen måste dras så snävt.
Lösningen för studerande är kanske inte den elegantaste tänkbara, men huvudsaken är att den fungerar. Och att systemet är rättvist.
Nedräkningen av hembygdsrätten skall i normalfallet inledas först när studierna är avslutade. Det betyder att man efter det har fem år med bibehållen hembygdsrätt oberoende av var man bor utanför Åland.

Frågan är inte ny. Gun-Marie Lindholm, då obunden, tog upp den i en motion i lagtinget våren 2006. Hon fick brett stöd i salen, men motionen hann inte behandlas klart före valet 2007 och förföll.
En parlamentarisk kommitté, som tittade på hembygdsrätten, var inne på samma linje 2009.
Anders Eriksson (ÅF) kom med en motion i frågan 2010 eftersom han tyckte att ingenting hände. Den förföll i och med valet 2011.
2012 kom den liberala gruppen i lagtinget med en motion om att förlänga hembygdsrätten till åtta år för alla utflyttade. Motiveringen var att en förlängning enbart för studerande blir svår – vad är studier, vad är inte? – och att man på det här sättet undviker onödig byråkrati och att någon diskrimineras.
Eftersom liberalerna hade lantrådsposten fram till valet 2011, den period när Lindholm, Eriksson och den parlamentariska kommittén kom med sina förslag, så kan man förmoda att gruppen hade en viss uppfattning om var man kunde stöta på problem och hur de kunde undvikas.
Den liberala motionen har inte förfallit, men kommer att förkastas i och med att det nu finns ett lagförslag att behandla.

Och?
Varför är det viktigt med hembygdsrätt? För samhället är det ett sätt att knyta folk till sig, ge en identitet och samtidigt skapa en lojalitet med samhället. För ungdomar i 20-årsåldern, som inte har tänkt köpa strandtomter, innebär hembygdsrätten att man får rösta i val.
Men en inte alls obetydlig fråga för killarna är att de slipper värnplikten. Den som flyttar till Sverige för att studera som 19-åring riskerar med nuvarande system att kallas in som 24-åring, när hembygdsrätten har löpt ut. Med en 5-årig förlängning är hembygdsrätten kvar till 29 år och då kallas man inte längre in.
Den däremot, som jobbar istället för att studera, får ingen förlängning utan måste flytta hem mellan varven för att behålla hembygdsrätten.
Rättvist?
Det alla är överens om är att åländska ungdomar skall ha samma rätt till högre studier som andra och det kräver i de flesta fall att man bor utanför Åland, vilket måste kunna ske utan orimliga konsekvenser.

Men varför? Varför är det viktigt att ta ifrån folk hembygdsrätten så snabbt det bara går? Vad är man rädd för?Varför måste de som flyttar ut bli av med hembygdsrätten överhuvudtaget?
Den som har hembygdsrätt får rösta.Är det farligt? Hur stor del av de utomlands bosatta röstar i val? I riksdagsvalet senast var de 370. Kan man tänka sig att den här gruppen vänder upp och ner på den politiska bilden på Åland?
Om inte, så måste det handla om den åländska jorden.
Den som har hembygdsrätt kan ärva fast egendom. Utan hembygdsrätt begränsas rätten till bröstarvingar. Med bibehållen hembygdsrätt kan alltså någon, som inte har haft kontakt hem på decennier, plötsligt vara ägare till ett skärgårdshemman, som kanske lämnas vind för våg. Hur många sådana fall ser vi framför oss?
Eller så kan den som har hembygdsrätt, men har tappat känslan för hembygden, köpa upp stora områden och exploatera. Men man kan inte köpa utan att någon säljer. Och man kan inte exploatera utan att kommunen planerar.
Så det är fortfarande de bofasta som bestämmer.

Den nya lagen kommer säkert att fungera, åtminstone för de flesta. Men det skulle vara intressant om politiker och samhällsplanerare någon gång satte sig ner och funderade på, offentligt, varför hembygdsrätten alltid diskuteras utifrån minsta möjliga.
Var och när kommer kaoset in om reglerna luckras upp?

Harriet Tuominen

redaktion@nyan.ax