Varför kommer barn alltid först när det ska sparas?
Nu ska Mariehamns stad spara en miljon på driften. Redan det första sparbeslutet ställer frågor kring prioriteringarna.
Aj, aj, aj.
Så snabbt gick det att stöta på problem när det gäller det ambitiösa sparmålet på en miljon euro för Mariehamns stad under 2011. Redan när den första nämnden fattar sitt första sparbeslut så inser man att detta med att spara på driften är svårt, och att det i alla lägen kommer att finnas människor som tycker att det är fel ställe att ta pengar ifrån.
När fritidsnämnden nu går in för att spara på Hem och skolas klubbverksamhet är det precis pang på rödbetan ett förslag som ställer sparandets problem på sin spets. Man tar bort (nål)pengar som betyder mycket i kvalitet för många människor.
Man tar bort verksamhet som på alla tänkbara sätt är bra, omtyckt och framför allt förebyggande för en massa problem (och kostnader) i framtiden.
Dessutom skjuter man över problemet på en annan instans, det vill säga skolan, som enligt fritidsnämnden inte är förbjuden att använda sina pengar till klubbverksamhet.
Med tanke på att även skolnämnden ska spara, minst 30.000 under nästa år är det inte sannolikt att det där blir några pengar över för häftis, dans eller meckaverkstad, och det är naturligtvis helt tokigt.
Denna typ av verksamhet (som förstås inte behöver ske i Hem och skolas regi men som sköts billigt och enkelt av engagerade föräldrar), är vad alla efterfrågar när man pratar om barns hälsa och motion, om drogförebyggande arbete, om antimobbningsarbete, om sätt att få barn att tillbringa mindre tid vid datorerna.
Det är typisk sådan verksamhet som skärs ner först när det blir ont om pengar, därför att det känns som en lyx och för att det inte är lagstadgat. Och det är verksamhet som, om man mäter konsekvenserna i pengar, väldigt snabbt betalar igen sig genom saker som inte händer.
En unge som spelar fotboll och simmar och lär sig att röra på sig och inte blir överviktig diabetiker. En unge som skruvar på moppen med Jussi Grandell, och undviker att dras med i knarkargänget och slipper stjäla cyklar för att finansiera sitt missbruk. En unge som hittar livsglädjen i dansen, och glömmer det där med att inte duga, och börjar äta igen.
Många ungar som bara har kul efter skolan och är lite gladare på sina föräldrar när de kommer hem från jobbet.
6.000 euro för eftermiddagsklubbar. Det är exakt lika mycket som Mariehamns stad blåste iväg på fyrverkerier under några minuter efter tolvslaget.
Det är också en prioritering.
