DELA
© Nya Åland

Varför inte ta tydligt avstånd från hoten, herr president?

Mordhot skickas till journalister som tar svenskan till försvar i Finland. På gatorna är folk rädda för att tala svenska. Men presidenten sopar problemen under mattan.
De senaste månaderna har ett antal journalister i riket mottagit mordhot från någon som vill motverka svenskans varande i landet. Senast förra veckan fick några kollegor hot riktade mot deras familjemedlemmar, undertecknade av ”de antisvenska”.
Samtidigt finns det en växande skara medborgare, med svenskan som modersmål, som drar sig för att tala svenska i offentliga rum av rädsla för att få okvädningsord kastade efter sig.
Det är i sanning en oroande utveckling. Det är i sanning en ovärdig utveckling för Finland.

Som ett svar på den förra vågen av hot publicerade Helsingin Sanomat för ett par veckor sedan en artikel, där statsminister Jyrki Katainen förfärades över situationen med hoten, på både finska och svenska. Ett lika tydligt som bra initiativ från landets största tidning som i och med publiceringen tydligt tog ställning för svenskan och de svenskspråkigast rättigheter i Finland.
Dessvärre fortsatte alltså hoten. Den anonyma avsändaren hotar att döda Helsingin Sanomats tf chefredaktör Riikka Venäläinens barn och kallar henne för ”tvångssvenskahora”. Flera andra journalister fick mejl med liknande budskap.
I det här läget är det viktigt att de finlandssvenska, och finska, medierna inte viker sig. Att man fortsätter stå upp i kampen för svenskan som jämställt språk med finskan. Och det är viktigt att vi andra, som inte drabbats, tydligt visar vårt stöd för våra kollegor.

Men det är än viktigare att ledarna för samhället visar sitt stöd. Statsminister Katainen har varit tydligt i att ta avstånd från hoten. Till Hufvudstadsbladet säger han: ”Det handlar om en kränkning av de grundläggande rättigheterna och det är oacceptabelt” och tillägger att han vill att brevskrivaren eller brevskrivarna ställs inför rätta. Mycket bra, statsministern.
Även EU-kommissionens vice ordförande, Neelie Kroes har uttryckt sin fasa över hoten.

Dessvärre ville inte det finska statsöverhuvudet, president Sauli Niinistö, ta tydligt avstånd från hoten när han besökte Åland i söndags. I Yle har han kallat det förfärligt, på Åland tyckte han det var beklagligt när familjen hotas.
Det är svagt av presidenten, hela Finlands högste företrädare, att han inte sätter ned foten, slår näven i bordet och dundrar mot dessa fega krakar till mejlskrivare. Presidenten må ha begränsad politisk makt, men hans ämbete är symbol för landet och ett tydligt avståndstagande, med känsla och skärpa, skulle betyda mycket för både de journalister som hotats och de som inte vågar tala svenska på Helsingfors gator och annorstädes.
Att känna att landet inte stöder mörkerkrafterna ger ny energi i kampen mot de som vill dela upp och isolera.

Till sist också några ord om dessa fega kräk till mejlhotare. De sitter bakom sina datorer och id-skydd och sprider sitt hat. Förmodligen skulle de aldrig våga omsätta sina hot i handling, men säker kan man aldrig vara. Ingen är så farlig för ett samhälle som den ensamme galningen, det har historien visat.
När de sprider sitt hat, uppenbarligen mest till kvinnor, ger de också bilden av sig själva. De är inga individer någon nation skulle känna stolthet över, inga personer man bygger samhällen kring. De är och förblir patetiska krakar. De är och förblir fiender till demokrati, öppenhet och jämlikhet.

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax