DELA
© Nya Åland

Varför finns det så få rasister men så mycket rasism?

Frågan i rubriken ställde den svenska komikern Soran Ismail i programmet Absolut svensk som under hösten har visats i Sveriges Television.

Det är en befogad fråga.
Lagtingsledamot Stephan Toivonen (ÅLD) har den senaste veckan polisanmält fyra personer till, utöver Jörgen Pettersson, för att de har kallat honom för rasist. Det är han inte enligt egen uppfattning. Han berättade i gårdagens Nya Åland att han tänker polisanmäla alla som kallar honom rasist.

Själv väljer Toivonen att definiera rasism som en uppfattning om att människor är uppdelade i olika raser och att det finns en värdeskillnad mellan grupperna.

”Jag anser inte att det finns olika raser eller att de har olika värde.” säger Toivonen till Nyan.

I dag använder sig forskarna av en uppdaterad definition av begreppet rasism: kulturrasism. I korthet kan begreppet beskrivas som att det som tidigare kallades ras i dagens diskurs har bytts ut mot kultur. Det pratas inte längre om andra raser utan om andra kulturer.

Personer från den andra kulturen tillskrivs attribut som sedan generaliseras till att gälla resten av gruppen precis som de gamla raslärorna och sedan förminskas de attributen till något icke önskvärt. De andra kulturerna beskrivs ofta som statiska och oföränderliga.

Toivonen skriver bland annat på bloggen ”Nejtack350” som syftar till att ålänningarna ska tacka nej till 350 syriska flyktingar: ”hur ska du då kunna äta din berömda glass med personer med totalt annan bakgrund och som kanske vill att alla judar skall dödas?” som svar på Jörgen Petterssons kritik av hans inställning till de syriska flyktingarna.

Toivonen skriver vidare att ”om flyktingarna kommer från Mellanöstern till Åland, vilket de flesta nu verkar komma, så lär de inte känna igen så mycket annat än att solen går upp i öster.”

Med det här påståendena vill lagtingsledamot Toivonen ytterligare förstärka den upplevda risken med en kulturell förskjutning om människor från ”de andra kulturerna släpps in”. Ytterligare ett grepp för att polarisera mellan vi och dem, att dra tydliga skiljelinjer mellan olika kulturer och tillskriva människor attribut utgående från en ”kultur”.

Definitionen av kulturrasism kan också utökas till ett innanför/utanförskap där det som är normalt på en plats plötsligt ter sig mycket främmande på en annan plats. Så länge de normativa förväntningarna uppfylls kan en person befinna sig innanför linjerna men så fort ett avvikande beteende presenteras misstänkliggörs och förkastas beteendet.

De andra har redan karaktäriserats som människor som inte förstår någonting annat om vår kultur än att solen går upp i öster och att de kanske vill att alla judar ska dödas. Den beskrivningen ger ett automatiskt nekande till inträde i samhället. Utan att personerna har fått en chans att motbevisa påståendena.

Efter att ha läst samtliga inlägg på bloggen nejtack 350 är det tydligt att målsättningen är att måla upp och förstärka bilden av nyanlända som annorlunda, farliga och att de inte passar in. Enligt texterna på bloggen ges de ett automatiskt utanförskap och klassas som icke önskvärda. För att förstärka bilden av riskerna används kultur för att generalisera och avfärda människor.

Ett blogginlägg beskriver anländandet av de syriska flyktingarna som ett farligt sociologiskt experiment.

Stephan Toivonen har rätt att polisanmäla människor han upplever förtalar honom. Men en begreppsproblematisering är på sin plats så att personerna vet vad de anklagas för.

I dag används inte rasbegreppet för att misstänkliggöra ”de andra”. Rasbiologin har motbevisats av vetenskapen och begreppet har uppdaterats för att beskriva ett fenomen som bättre passar in för att spegla vår tid.

Det är dags att vi breddar definitionen för begreppet rasism.