Var finns debatten om framtidens Åland?
I förra veckan presenterade landskapsregeringen sin tilläggsbudget för året och ramar för 2017. Nedskärningarna är tuffa – men debatten om vad samhället faktiskt ska stå för är bedövande tyst.
600 000 i år, två miljoner nästa. Det är sparkravet på ÅHS. Till det ska läggas att det kommer att skäras i sociala förmåner och i utbildningen. I det förstnämnda, ÅHS, har ledningen redan genomfört ett besparingsprogram som i hög grad täcker in kraven från landskapsregeringen. Utöver detta vill landskapsregeringen också att ”självfinansieringen” av ÅHS ska bli större. I allt väsentligt innebär det höjda patientavgifter.
Så mycket vet vi, så mycket inrymmer debatten om vår framtida vård.
Det är för lite.
Att sjukvård i ett litet samhälle som det åländska kostar är givet. Att det dessutom är svårt att locka specialister som läkare och sjuksköterskor med speciella kompetenser vet vi. Att dagens system med läkare som jobbar mycket under några veckor likaså, liksom att det sliter hårt på, främst, läkare som tvingas ha jour under långa perioder.
Om detta är debatten förvånansvärt tyst. Sjukvården är något vi alla kan förhålla oss till, vare sig det handlar om kärnfriska som enbart besöker vårdinrättningar för att få en spruta med flunsavaccin, till de som måste få vård ofta och länge. Nu har ÅHS-ledningen gjort ett imponerande jobb med att sänka kostnaderna, men samtidigt måste också frågan ställas vad detta leder till i tappad kvalitet.
För säkert som amen i kyrkan är att om man kapar stora summor från en verksamhet påverkas också den service eller produkt som man tillhandahåller. Så är det i tidningsvärlden, så är det i bilfabriken – och så är det inom vården.
Kortare vårdtider är ett resultat av besparingsarbetet. I dag ligger färre patienter över på avdelningarna än tidigare. I stället åker de hem över natten för att fortsätta vården dagen därpå. En förbättring? Säkert för vissa. Men knappast för alla.
Missförstå mig rätt nu; åländsk sjukvård är fantastisk. Inte vid någon kontakt med den åländska sjukvården har undertecknad haft ens det minsta att klaga på. Jämfört med den svenska, som brandskattats hårt de senaste 10–15 åren, har den åländska sjukvården hållit fanan högt.
Men nu tvingas man till inbesparingar och förr eller senare kommer detta att märkas. Att långsamt och med osthyveln krympa vården på Åland är inget bra sätt. Det kommer leda till att opinionen plötsligt en dag inser att det som man tagit för givet inte länge finns där när det behövs.
Att landskapet har problem med att få plus och minus att gå ihop är tydligt. Likaså att det offentliga Åland måste hitta bättre sätt att organisera sig, och att skapa mer ekonomiskt effektiva system.
Just av denna anledning borde debatten handla mer om helheten och mindre om delarna. Vad vill vi ha för service på Åland i framtiden? Vilka delar inom vården ska vi ha kvar lokalt och vilka ska köpas in i form av vårdplatser i riket och Sverige? Vilka andra verksamheter hör till kärnan och vilka ska privata initiativ ta hand om?
Att fortsätta med detaljer och osthyvel är ingen bra väg framåt. Landskapsregeringen har förtjänstfullt tagit tag i kommunfrågan och den ska enligt tidsplanen få ett avgörande senast 2018. Vilken av våra folkvalda vågar och orkar lyfta fram debatten om resten av den offentliga sektorn?
Vi behöver en samhällsdebatt med visioner och idéer om framtidens Åland, inte bara en där delarna av dagens vägs mot varandra.
