Var finns de åländska rika filantroperna?
”Den som dör rik, dör i skam”.
Det var det ingen flummig världsförbättrare som sade, utan en av vår tids mest brutala rovkapitalister, Andrew Carnegie, som förtjänade sin enorma förmögenhet på ett mindre än smakfullt sätt, och sedan började ge bort den.
I det senaste numret av den svenska tidskriften OmVärlden finns en artikel om filantroper, de superrika som utvecklat ett samvete och nu på olika vägar ger bort enorma summor till bistånd och utveckling i världen. Bill Gates, George Soros och Warren Buffet är bara några av dem som med sina förmögenheter levererar förändring.
En imponerande skara av de riktigt rika i världen har lovat ge bort halva sin förmögenhet, en rörelse som startades av just Microsoftmiljardären Bill Gates, under en lång rad år rikast i världen.
Vad har det med Åland att göra? Vi hör ju knappast till den del av världen som kan bli mottagare för de stora filantropernas projekt?
Nä, nä. Men vi har många människor med mycket pengar. Mycket mer pengar än vad de kan göra av med under sin livstid, eller sina barns.
Ändå lyser det åländska engagemanget för omvärlden med sin frånvaro, med något enstaka lysande undantag. Anders Wiklöf tycks ibland ensam stå för samhällsengagemanget bland de rika på Åland, dels med Östersjö-fonden, dels med alla de andra projekt han är inblandad i, främst på lokal nivå.
Kanske är det så att våra krösusar föredrar att hjälpa i tysthet. Det kan mycket väl vara så, men det är i så fall synd. Ett öppet engagemang för omvärlden och för en balans mellan den rika och den fattiga världen skulle vara en tydlig och viktig signal för och från Åland.
Om inte, varför inte? Är det för att förmögenheterna på Åland är för små? Är det för att det inte finns en sådan tradition av engagemang att nån ens kommer på tanken att jobba med sina pengar utan att direkt förvänta sig en vinst i euro och cent?
Många av de rika entreprenörer som berättar om sitt engagemang för OmVärlden är superentreprenörer som engagerar sig djupt i sina projekt och som i många fall kan jobba snabbare och rakare än statliga biståndsprojekt. Dessutom tillför de sina kunskaper till projekten, ett ekonomiskt tänkande och en driv som kan bidra till bättre riktig lönsamhet och därmed oberoende i det långa loppet.
Att detta är vanligare till exempel i USA beror förstås på att det där finns en starkare tradition av filantropi, av privatpersoner som gör det som vi i Norden uppfattar som statens ansvar.
Ska vi tro Andrew Carnegie eller Bill Gates är det ett ansvar som de som haft tur, skicklighet och framgång måste ta, att dela med sig av sitt överflöd.
När får vi se en åländsk välgörare eller nyinrättad organisation av de riktigt rika på Åland som gör mer än köper extra många lucialotter för att lätta på sitt samvete?
35 % av det totala officiella biståndet i världen kommer från privata filantroper. Andra ger bort pengar.
Läs mer om detta på http://www.sida.se/OmVarlden/Reportage/Feature/Filantroperna-alskar-bistand/
