DELA
© Nya Åland

Var döljer sig de fria marknadskrafterna?

Om utbud och efterfrågan ligger på ungefär samma nivå så blir priset på en vara mest rätt. Är utbudet klart mindre än efterfrågan drabbar det konsumenterna och går det i motsatt riktning är det säljaren som får ta smällen.
Det där vet vi. Så varför kan vi inte leva enligt det?
Vi har en diskussion om läkarlönerna på ÅHS. Inte första gången och med stor säkerhet inte heller sista. Ingredienserna ser litet olika ut, dels handlar det om hierarki, dels om att få hit läkare. Men lösningen verkar vara pengar, alltid bara pengar. Är världen verkligen så enkel?
I rikspressen kunde vi i veckan läsa om att Vasa lockar med extra lön för att få läkare till staden. 500 euro extra har man betalat. En del kommer för pengarna, andra skulle ha kommit ändå för att familj och vänner finns där, men faktum är att bristen inte är så stor som förr.
På Åland har ÅHS fått fullmakt att betala en veckolön som motsvarar 11.000 euro per månad för att få hit en öron-, näsa-, hals-specialist. Men mer än två veckor per månad får den lönen inte betalas, det har vi inte råd med. Till detta kommer ersättning för resor och boende.
Se det mot bakgrund av att vi nyligen har förfasat oss över förvaltningschefens och chefläkarens höga löner. De håller sig i alla fall under 8.000 per månad. Men det är inte dåligt det heller!

Många av oss tycker att läkarna kostar för mycket, det är ju med skattepengar lönerna betalas. Då måste vi ställa frågan varför det är så. Varför är det så förtvivlat svårt att få tag på läkare till en region som inte ligger mitt i huvudstaden?
För att det finns för få av dem. Tillgång och efterfrågan.
Varför finns det för få? För att det inte utbildas fler.
Varför utbildas det inte fler? För då sjunker lönerna.
Svaret på den sista frågan vill ingen i beslutsfattande ställning gå med på. Men ge då något annat, som är trovärdigt.
Det rätta svaret är inte att studierna är så svåra att fler inte klarar av dem. Det rätta svaret är inte heller att fler inte har lust att läsa till läkare.
Ett delsvar är att de svenskspråkiga medicinestuderandena inte är tillräckligt många för att finnas överallt där de borde finnas. För Åland är det ett problem. Det betyder att Åland måste betala ännu mer för att få hit läkare av rätt sort.
Dessutom väljer många att arbeta inom den privata vården. Det blir mindre stress, man har större möjlighet att bestämma över arbetstiderna och förtjänar antagligen litet bättre.
Men faktum kvarstår; det finns för få läkare. Det är samhällets skyldighet att se till att det finns en fungerande sjukvård, på rikssidan har man infört något som kallas vårdgaranti som skall se till att medborgarna inte behöver vänta oskäligt länge på vård.
Men utan läkare fungerar inte vårdgarantin. Varför ser inte samhället till att det utbildas tillräckligt med läkare så att samhället klarar sina åtaganden?
Kan någon svara på den enkla frågan.
Kan svaret vara att det någonstans på vägen finns grupper som inte har intresse av att läkarna blir fler och lönerna eventuellt slutar stiga?

Om det inte går att komma förbi dessa grupper så kanske man kunde pröva en annan väg. Den kanske rentav redan har prövats.
Eftersom det är samhället som står för utbildningen, som gör att läkarna senare kan lyfta löner på 6.000 – 12.000 euro per månad så borde detta samma samhälle kunna ställa vissa krav. Till exempel att man måste arbeta vid hälsocentral en viss tid efter att utbildningen är avklarad.
Det kringskär visserligen de unga läkarnas frihet, men om inte de fria marknadskrafterna fungerar i den ena ändan så kan de svårligen få göra det i den andra heller.

HARRIET TUOMINEN