Var blir servicen sämre i framtiden?
Onsdagens debatt i lagtinget, där de flesta satt och väntade på att få debattera landskapsregeringens landsbygdsutvecklingsprogram, kom i stället att handla om redan färdigt tuggade ståndpunkter kring Kommunernas socialtjänst.
Mest debatterades frågan om kommunalförbund kontra landskapsmyndighet som organisationsform. I sakfrågan, att det krävs en samordning av de samla sektorerna inom den sociala omsorgen var man överens. Den måste göras.
Landskapsregeringen, utom Petri Carlsson (MSÅ) uppenbarligen, vill med tvingande lagstiftning få in kommunerna i ett kommunalt samarbetsorgan. Oppositionen, eller åtminstone Liberalerna, vill i stället se en landskapsmyndighet av ÅHS-modell, som tar över och samordnar denna sektor.
Det finns fördelar och nackdelar med bägge. Kommunförbunden är inte en till alla delar tillfredsställande organisationsform. Den kan vara ineffektiv, fördyrande och otydlig i sitt ledarskap, om kommunernas representanter väljer att vara just det, i stället för att leda en gemensam organisation.
En landskapsmyndighet urholkar ytterligare kommunernas maktsfär och innebär att landskapet tar på sig ännu mer av den kommunala serviceproduktionen, i stället för att renodla rollerna så som landskapsregeringen sagt att man vill göra.
Klart är det att landskapsregeringen kommer att driva igenom och sjösätta Kommunernas socialtjänst, och att onsdagens diskussion därmed egentligen var onödig. Det intressanta var de delar som inte handlade om organisationsformen, utan om framtiden.
Ålands framtids Anders Eriksson såg en konspiration där Socialdemokrater och Moderater pratar om kommunsammanslagningar bakom ryggen på Centern. Socialdemokraterna vill ha upp frågan om äldreomsorgen på bordet, och Centerns Runar Karlsson upprepar varje gång han går upp i talarstolen att kommunerna och deras service ska vara kvar, och att den lilla kommunen är bättre på att ta hand om sina egna.
Det som fattas i diskussionen, som alla bara är inne och nosar på, inklusive oppositionen som på inga villkor vill vara konkreta i frågan, är på vilken nivå och var servicen ska finnas i framtiden, under vilket paraply den än samordnas.
Det är den där garantilagen som aldrig blev av i Harry Janssons (C) arbetsgrupp. Det är där man nu behöver säga var skåpet ska stå, bokstavligen.
Lägre servicenivå blir det i framtiden, antingen genom lagstiftning eller samordning, men var och hur och inom vilka sektorer?
