DELA
© Nya Åland

Väntad smäll på fingrarna av finansministeriet

Det vore väl för väl om det gick att påvisa att det är som landskapsregeringen säger, att en ändring av momsreglerna är dålig business inte bara för Åland, utan också för riket.
Det är nämligen det enda argument som (eventuellt) håller i det svar landskapsregeringen i fredags lämnade till finansministeriets skatteavdelning.
Vi vet det ju inte, eftersom ingen (som landskapsregeringen påpekar) riktigt har gjort de beräkningarna.
På finansministeriet menar man att det i dag är möjligt att uppbära moms på summor ner till 5 euro utan att själva hanteringen blir dyrare än det man får in. Tidigare landade motsvarande beräkning på 10 euro.

I det spannet har Posten Åland byggt och byggt och byggt upp en lukrativ och fortfarande expanderande verksamhet. Hela hanteringen uppstod som ett resultat av skattegränsen mellan Åland och resten av skatteunionen, den som uppkom för att trygga tax free-handeln och därmed transporterna till och från Åland.
Allt man köper och säljer i landet, inklusive på Åland är belagt med mervärdesomsättningsskatt. Det lilla kryphål som finns är att man när man säljer varor från Åland till andra delar av unionen (inklusive Finland) hittills sluppit betala moms på varor med ett värde mindre än 45 euro, vilket alltså betingar en momssumma på mindre än 10 euro.
Tio euro mindre till statens kassa alltså, per affär.

Knappast var det så det var tänkt, att man på Åland skulle bygga upp en hel stor vinstinbringande verksamhet på den lilla luckan i lagen.. Det vet alla, från ledningen på Posten Åland till Ålands landskapsregering till de tjänstemän på finansministeriet som har hand om frågan.
Därför är det lite halvskämmigt när landskapsregeringen nu tar i så från tårna i sin rättmätiga harm över att riket än en gång missgynnar Åland.

När det gäller Paf-Veikkaus-konflikten finns det fog för kritiken att Åland missgynnas av något mer än sakskäl. Likaså när det gäller vindkraftsutbyggnaden och det nationella tariffsystemet. Där är det politik, särintressen och ren och skär avundsjuka som talar.
Men när det gäller momshandeln på Åland är det bara att bita i det sura äpplet och erkänna att annat inte var att vänta än att staten så småningom skulle täppa till den lilla rännil av inkomster som runnit iväg till Åland av något som helt klart är statens inkomster.

Det Posten Åland har gjort är att man tagit en kalkylerad risk att den hantering man byggt upp ska få fortgå. Man har till och med investerat stort på den premissen, och det var både vågat och vinstgivande.
Det är helt rätt att landskapsregeringen håller en hög profil gentemot riksmyndigheter i de ärenden där man har rätten och argumenten på sin sida, men när man blivit påkommen med handen djupt ner i statens syltburk kanske man helt enkelt ska slicka sig om fingrarna och tacka för smakprovet.

Lyckas landskapsregeringen att övertyga finansministeriet om att fortsatt momssmitning är bra för alla, så är det ju alldeles utmärkt, men det är ingen idé att indignerat burra upp fjädrarna om det inte går, för det är inte trovärdigt.
De innovativa krafterna på Posten Åland får lova att hitta på en ny bra affär. Man har ju lokalerna för det.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax