DELA
© Nya Åland

Vänstervind i Europa, mild bris på Åland

Är det vänsterns tur nu?
I Grekland är det så. Och i Sverige. I Finland pekar allt mot att Centern och Socialdemokraterna blir de partier som delar på regeringsmakten, högst sannolikt tillsammans med Svenska folkpartiet. I Spanien går vänsterpopulistiska Podemos mot seger.
Kort sagt, pendeln har svängt från en övertro på den ”moderna” högern, manifesterad till exempel i de svenska Nya Moderaterna, till en chans för vänsterpartier av olika schatteringar att visa vad de går för.
I Grekland har man aldrig tidigare haft en vänsterregering, men de extremt tuffa ekonomiska tiderna, i kombination med utbredd och djup korruption inom den statsapparat och de partier som alternerat vid makten, har pressat fram en förändring.
Man kunde rentav göra analysen att det är trojkan, EU, den Europeiska centralbanken och IMF (den internationella valutafonden), som sett till att trycket blev för stort mot vanliga människor att betala för slöseri och vanskötsel, och svaret blev att rösta in ett parti som vill sätta stopp för det.
Naturligtvis är det en omöjlig uppgift som Syriza och 40-årige Alexis Tsipras tar sig an. De vallöften partiet avgett, regeringskoalitionen med ultranationalistiska högerpartiet Oberoende greker och landets usla ekonomi, bådar besvikelse och kompromisser.
Frågan är alltså inte om Syriza kommer att misslyckas, utan hur, och om man kan undvika att Grekland störtas i ytterligare kaos.
Vad betyder vänstervinden i Europa för Åland? Kommer vi att få se ytterligare en socialdemokratisk valseger, eftersom det är så långt vänsterut man kommer på Åland. Går vinden ur seglen för de åländska Moderaterna, vars reinfeldtska ideologi nu känns lätt daterad?

den första frågan är svaret inte givet. Om det går riktigt bra för Socialdemokraterna i riksdagsvalet, så blir det en draghjälp, men Åland är en värld för sig. I valet 2011 var det partiordförande Camilla Gunell som drog bäst, med rekordmånga personliga röster, men hon kommer ur en annan position nu, och måste snart börja profilera ett alternativ till sin egen regering. Lyckas Socialdemokraterna i valkampanjen hitta en nerv, som man gjorde i tandvårdsfrågan, kan det bli match.
Moderaterna måste toppa laget. Nu är det alldeles för många tuppar i ringen, och faktiskt lite oklart vilken sorts borgerlig politik man vill driva.
På Åland är den intressanta frågan, inte helt oväntat, om det är Centern eller Liberalerna som blir det största partiet, och vilka de i sådana fall vill samarbeta med.
Kanske är det helt enkelt ett tecken på det åländska välståndet, att alla partier trängs i mitten, och att det inte finns någon grogrund över huvud taget för extremister på någon kant.

Igge Holmbergs socialist-dekaler till trots är åländsk politik snäll, oftast sakbetonad och vardaglig, lite tråkig och småaktig, men trygg.
Det är kanske en trist analys, men det är dit Tsipras måste sträva. Mot en tråkigare och mindre ideologisk politik.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax