DELA
© Nya Åland

Våldsbrottsproblemet på färjorna ska inte sopas under mattan

”Fångas på bild efter våldtäkt” skriker rubriken i Aftonbladet. Ännu finns mycket att göra för att säkra passagerarna på Östersjön.
En kryssning på Östersjön ska vara trevlig, man ska kännas sig trygg nog att ha roligt i glada vänners lag. Så långt är alla överens.
Ändå fortsätter anmälningarna om grova brott ombord på färjorna att dugga in hos polismyndigheter runt om Östersjön.
I lördags hade Aftonbladet en större artikel om brotten som begås ombord, det är en lång rad otäcka händelser från våldtäkt via mordbrand till mordförsök som listas. Under förra året fick citypolisen i Stockholm motta 30 anmälningar om våldtäkt – dubbelt så många som 2011. Det är ingen upplyftande siffra, även om den ligger något under siffrorna för åren 2008-2010.

Rederierna och polisen i länderna mellan vilka färjorna går har försökt ta tag i problemet genom utbildning i det gemensamma och EU-finansierade projektet Safe Baltic Cruises, men uppenbart har det arbetet inte burit frukt ännu.
Frågan är hur många anmälningar Tallink Silja, Viking Line och Birka klarar av. Trots att Tallink Siljas kommunikationschef Janis Pavuls säger att man måste sätta antalet våldtäkter i proportion till att antalet resenärer är över nio miljoner per år, är det knappast det ressugna ser.
I stället blir det lätt att heta att på färjorna går man inte säker. Och då lär färre vilja åka.

Resebranschen är ohyggligt konkurrensutsatt. En charterresa med sista minuten-pris kostar knappt något, lågprisflygen till kontinenten kostar som en bättre lunch. Så vid sidan av den kraftiga konkurrensen sinsemellan måste rederierna också slåss med soliga stränder vid Medelhavet och Europas alla huvudstäder.
När sedan passagerarna känner att de inte går säkra ombord blir inte konkurrenssituationen enklare.

Vad ska man då göra? Ska man, som Pavuls säger till Aftonbladet, se våldsbrotten som ett samhällsproblem och tona ned att det de facto är ett problem för rederierna? Naturligtvis inte. Rederierna måste än tydligare visa att de tar sina passagerares säkerhet på största allvar. Safe Baltic Cruises är ett bra exempel, Viking Lines initiativ att bara tillåta tax free-köp på återresan är ett annat.
Men uppenbarligen räcker det inte. Det behövs en hårdare inställning till supandet ombord över hela linjen. Restriktivare bartenders som nekar fulla personer ytterligare en parasolldrink, fler vakter som bäddar ned de som raglar fram i korridorerna.
För det är i alkoholen problemet ligger. Den sänker trösklar för de som går från valiga medborgare till våldtäktsmän, och det sänker garden för de som går från glatt festande till offer.

Svenske polisen Roger Jansson, som leder projektet för säkrare kryssningar sa till Nya Åland i april i fjol:
– Det behöver inte vara torrlagt, men det ska vara trivsamt för både passagerare och personal.
Där är nyckeln. Kryssningsfärjorna ska vara nöjespalats och folk ska få dricka. Men rederierna måste se till att det sker under kontrollerade former.
Att skylla på att det är ett samhällsproblem kommer inte att räcka.

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax