DELA
© Nya Åland

Våld mot kvinnor ett mansproblem att lösa

En enkel fråga: Varför blir så många kvinnor misshandlade i sina parrelationer?
Siffrorna talar för sig själv. I 90 % av fall av relationsvåld är det kvinnorna som är offren. Familjevåldet ökar, med nästan 50 procent sedan 1997.
Det är otäckt många, otäckt illa, en siffra som växer. Och statistiken är väl underbyggd, detta är inget feministiskt tyckande och troende.

Så varför? Efter 100 år av jämställdhetsarbete, efter att kvinnor tagit plats i samhället, på arbetsmarknaden, i politiken, är det fortfarande hon som får stryk hemma. Mönstret är detsamma, alltid. En kontroll som växer från små saker till ett nät av begränsningar, ett våld som trappas upp, en relation som bygger på dominans och underkastelse.
Män är inte onda. Män är inte ens våldsamma. Men män brukar våld mot dem de älskar i långt, långt högre utsträckning än kvinnor. Fler män slår sina kvinnor än vad som kan förklaras av psykiska störningar eller kriminalitet eller missbruk. Också välanpassade, balanserade och framgångsrika män slår sina kvinnor.
Varför?

Jag kan egentligen bara se två möjliga förklaringar, och det ena är redan förkastat. Eftersom män generellt inte är onda eller våldsamma så måste det finnas något i strukturen på våra könsroller och -relationer, i förväntningarna och kraven på manlighet, i hur vi uppfostrar pojkar till män och flickor till kvinnor som gör att vissa män faller in i ett destruktivt, kontrollerande och våldsamt mönster i precis den relation där de egentligen vill vara ömmast och godast.
Det är ju också en del av tragedin – att det knappast finns karlar som med vilja går in för att bli hustrumisshandlare. De som misshandlar är män som saknar kunskap och förmåga att kontrollera och förstå sig själv. Det är män som är fångar.

Valet av fokus, på mannen, är i denna ledare fullkomligt medvetet. De enda som kan lösa problemet är männen. Börjar vi fokusera på de slagna, på offren och vad de borde göra för att undvika att bli slagna, så är vi där igen och fritar männen från ansvaret.
Problemet är inte att kvinnor borde fatta att ta sig ur destruktiva relationer, utan att män borde fatta att sluta slå.

Det enda sätt på vilket kvinnor generellt kan hjälpa till är att ständigt ifrågasätta, ständigt peta, ständigt lyfta fram, ständigt fråga varför. Inom kvinnorörelsen har man i tiotals år diskuterat, ifrågasatt och dissekerat vad det betyder att vara kvinna, på vilka olika sätt man kan vara det, om det finns något som är kvinnligt, om det är bra eller dåligt.
Ingen sten har lämnats orörd, inga sanningar har förblivit oifrågasatta. Det är en process som fortfarande pågår.

Det borde män också göra, generellt. Alla. Även de män som inte misshandlar är delaktiga i en samhällsstruktur där i Finland 20 kvinnor per år dör till följd av misshandel i nära parrelationer. Även den man som är fullkomligt oskyldig, alltså de allra flesta, är en del av den gruppen. Självklart bör man då ifrågasätta vad manlighet är.
Jag ser så väldigt fram emot den diskussion där män gör rent hus med gammalt stenåldersskrot om hur en man ska vara, och äntligen gör sig redo att ställa sig jämsides med kvinnorna utan en ballast av manlighet som likställs med kontroll över kvinnan.

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax