DELA
© Nya Åland

”Våga” och ”ålänning” är en svår kombination

Valkampanjer är tricksiga saker. Två svårdefinierade ord i en sats med tre meningar är lite för mycket.
Redan tidigt i valrörelsen har en debatt blommat upp kring ett av de centrala budskapen i Åländsk centers valkampanj, nämligen ”Våga vara ålänning”.
Centerveteranen Gun Carlson har i en insändare förklarat hur det var tänkt. Bland andra Camilla Gunell (s) och Olof Erland (lib) har svarat. Enligt centerdefinitionen vågar man vara ålänning om man i stort sett står för centerns värderingar och politik, vartill andra politiker naturligtvis har invändningar.

Det intressanta är dock själva utgångspunkten i påståendet. Att uppmana sina väljare att våga vara ålänningar förutsätter ett hot, ett som dessutom upplevs som allvarligt nog att behöva tas upp i valkampanjen. Vilket är alltså det hot som Åländsk center upplever? Från vilket håll kommer det. Och, i förlängningen, hur definierar man ”ålänning”?
Centern har utan tvivel tänkt sig att uppmaningen ska handla om att ha råg i ryggen, att stå för sin identitet och att förstå att centern är med och gör detsamma. Det är en slogan som riktar sig till en viss grupp av ålänningar, till dem som faktiskt känner sig eller kan fås att känna sig utsatta för hot eller fara. Om man nu inte menar att alla människor bär på en inneboende liten ålänning som väntar på att bli utsläppt ur garderoben.

Att ge sig in på identitetsfrågan i en valkampanj är ett synnerligen tveeggat svärd, men naturligtvis mycket effektivt om man träffar rätt. Samtidigt som man talar till en grupp väljare vänder man sig bort från en annan, den som inte delar definitionen av vad det innebär att vara ålänning med centerstuk.
Dessutom blir det orimligt svårt att förklara vad de andra är, de som inte röstar på centern och då per definition inte vågar vara eller är ålänningar.

Åter till hotet. Eftersom ingen rimligtvis kan påstå att det existerar ett fysiskt hot mot ålänningarna, vilken identitet de än kan tänkas ha, måste det handla om intellektuella eller ekonomiska hot. Det som ligger närmast till hands är att tänka att hotet kommer från Finland, och att det handlar om det finska språket och regeringspolitiken.
Men om nu något kan sägas om Ålandsbilden i riket så är det nog inte att ålänningarna är särdeles blyga och räddhågsna av sig. Eftersom centern dessutom varit det dominerande partiet i åländsk politik i så många år så torde man väl inte kunna hävda att den biten skötts dåligt. Eller?

Den inre fienden då, vem kan det vara. Vem ska de centerdefinierade ålänningarna våga stå upp emot? Är det Ålands framtid, som vill se mer självständiga ålänningar snarare än självstyrda dito? Eller är det sossarna, som vill att finskspråkiga ålänningars barn ska få förkovra sig i språket på skoltid? Eller är det helt enkelt diskussionen, den vildvuxna, frispråkiga, ibland rakknivsvassa debatten på Åland?
Jag tippar på det sistnämnda. Budskapet i kampanjen är inte att ålänningar i allmänhet är satta under hot, utan att center-ålänningarna känner sig trängda från flera håll. Därför vill partiet höjda svansföringen och visa att de modigt och rakryggat står för sin ideologi.
Fjärran vore det för Nya Åland att hjälpa något parti med valkampanjen, men centern borde byta slogan. Meningen borde lyda ”Våga vara center”. Det är ju det man menar.

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax