DELA

Vad minns du bäst av året som just är slut?

Vad var det mest överraskande som hände under 2006?
Rånet mot Ålandsbanken eller björn på Brändö? Paf-konflikten var det i vilket fall som helst inte.
Nya Åland presenterar i dag året som gick i ord och bild. Vissa saker hade vi redan hunnit glömma, andra minns vi tydligt. Och så finns det händelser som man känner till väl men inte riktigt kan placera i tiden. Var det i år eller var det i fjol som näringschefen fick sin treåriga semester med full lön? Var det i år eller i fjol som det blev rabalder för att talmannen hade beställt en utredning om hur lagtingshuset kunde moderniseras?
I bägge fallen bröt rabaldret loss i år även om rötterna sträckte sig bakåt.

Men att det blåser kring politiker är vi rätt vana vid. Så det måste vara rånet mot Ålandsbanken som skakade om mest.
Plötsligt är Åland en del av den stora världen, där maskerade män med skjutvapen tvingar till sig massor av pengar. Och de har dessutom planlagt flykten så att ingen vet åt vilket håll de försvinner.
Var bodde de veckorna före rånet medan planerna lades upp? I en lägenhet i centrala Mariehamn eller i en stugby i Eckerö? Var finns de nu? Har pengarna förts bort från Åland eller ligger någon här och trycker och har tålamod nog att låta bli att strö omkring sig av stöldgodset?
Polisen har anhållit en person i hans frånvaro, men så mycket mer än det vet vi inte. Det vi vet är att det åländska samhället har blivit av med ytterligare en del av sin oskuld (om den kan mistas i etapper). Vi lämnar inte bilen olåst på stan. Vi ber grannen hålla koll på huset om vi reser bort. Och kanske är vi litet mer än oroliga än förut om ungdomarna är ute sent och roar sig.
Åland vill vara ett modernt samhälle. Men det har sitt pris. Frågan är om vi ens har ett val.

Vilket för oss till björnen/björnarna på Brändö. Stora vilda djur skall finnas i stora vildmarker. Björnar hör inte hemma på platser med fast bosättning.
Ser vi på det i stort kan vi konstatera att det moderna samhället har en förmåga att breda ut sig och ta ifrån de vilda djuren deras vildmarker. Om djuren då visar sig bland människor så är det kanske inte djurens fel. Om de inte är smarta som sälarna och söker sig till färdigt dukade bord.
Men det är svårt att anklaga brändöborna för att ha fördrivit björnstammen från sin skärgård. Så de skall inte behöva leva med en inflyttande stam. Om de inte själva vill, förstås. Ett utmärkande drag i det moderna samhället – som Åland alltså är en del av – är emellertid att vi tror att djur fungerar ungefär som människor. Och då blir en björn på en skärgårdsö något helt annat än ett vilt djur som har hamnat på fel ställe.
Vilket inte hindrar att man gärna skulle se att björnen/björnarna kunde flyttas till en lämpligare boplats istället för att avlivas.

Skall alltså ett rån och en björn vara det största som hänt under året?
Ingalunda. Men de är tecken på att allt inte fortsätter som förut. Allt det andra kände vi i stort sett till. Vi visste att Silja skulle säljas, nu vet vi till vem. Vi visste att ett beslut närmade sig om kk-huset, nu vet vi hur det blev. Vi visste att Paf-konflikten skulle fortsätta och att snuset skulle förbjudas. Vi visste att Nya Åland skulle fira sitt första kvartssekel.
Det vi inte vågade hoppas på var den långa och varma sommaren. Och trots det mindre algblomning än åren innan. Man har nästan lust att lägga fingrarna i kors, säga ”peppar, peppar” och knacka i trä. Bara för att inte utmana ödet.
Men sånt är vidskepelse och fungerar dåligt. Däremot ger sommaren som gick en förhoppning om att det kan bli bättre om vi tror på att det lönar sig att arbeta för en bra sak, även om resultatet inte visar sig med en gång.

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax