Vad angår det Åland hur svenskan i riket mår?
Finlandssvenskarna är på utdöende.
Det har påståtts länge redan, också bland politiker på Åland som förespråkat en närmare anslutning till Sverige.
Men hur är det? Och vad betyder det?
Nya Åland har i dag en artikel där journalisten Jens Finnäs tittar närmare på fyra påståenden om finlandssvenskan. Och han kommer till att det inte alls är så illa ställt som många tror och en och annan kanske hoppas.
För det första ökar finlandssvenskarna just nu i antal. Det beror bland annat på att tvåspråkiga familjer, det vill säga familjer där ena föräldern är svenskspråkig och den andra finskspråkig ofta registrerar barnen som svenskspråkiga. Det stärker språkets ställning.
Inte går det heller att enkelt fastslå att eleverna i finskspråkiga skolor inte vill läsa svenska, att finnar inte tycker om finlandssvenskar eller att finlandssvenskarna har gett upp kampen och alltmer sällan använder svenska utanför hemmet.
Allt detta låter bra, det vill säga om man anser att landet fortsättningsvis skall vara tvåspråkigt.
Men räcker det? Är landet tvåspråkigt i bägge riktningarna – både från svenska till finska och från finska till svenska?
Statsminister Mari Kiviniemi (C) ansåg nyligen att det inte finns något försvar för att tvinga elever i finskspråkiga skolor att läsa svenska om det språk de lär sig inte duger för att betjäna finlandssvenskar. Jodå, man kan resonera så om man vill. Men klokare skulle det vara att ställa frågan ”varför”. Varför kan så många efter flera års undervisning i ett språk inte använda det? Och gäller samma sak för svenskspråkiga elever, som tvångsmatas med finska?
Hur är det med eleverna i åländska skolor, hur mycket finska kan de när de går ut gymnasiet? Skulle de klara av att sälja glass en sommar i finskaste Finland? Visst, de skulle klara det. Men skulle de våga försöka?
Samma gäller naturligtvis för finskspråkiga elever, isynnerhet i de delar av landet där man inte hör svenska var och varannan dag. Det är inte kunskapen i sig som brister – ibland kanske, men inte alltid – utan förmågan att tillämpa den.
Vad det handlar om är att lära ut språket så att det fungerar rent praktiskt. Få behöver perfekta skriftliga kunskaper, men har man väl en fungerande bas så är det så mycket lättare sen att bygga på med mera.
Och Ålands roll i allt detta?
Samma som förut. Så länge Åland är en del av Finland så måste kommunikationerna fungera på något sätt. Enligt självstyrelselagen skall de fungera på svenska och något avkall på det kravet lär inte komma från åländsk sida inom överskådlig framtid.
I dag fungerar kontakterna litet si och så. Orsaken är inte att finlandssvenskarna är så få utan att kunskaperna i svenska har minskat bland finskspråkiga tjänstemän. Kanske är det samma fenomen där som bland skolelever; man kan nog en del men man vågar inte tillämpa kunskaperna (eller vill inte av rädsla för att det skall bli fel). En litet mer avspänd inställning kunde vara till stor hjälp.
Hörde någon inslaget i Finlands radio där kändiskocken Michael Björklund lärde finska skolelever göra smoothie på svenska?
Han började med att på begriplig med knagglig finska presentera sig som ”Ahvenanmaan poika” (en son av Åland). Efter det talade han svenska med eleverna och fick dem med sig. Kravet på perfektionism fanns inte längre där och då var det lättare att våga försöka.
Så de åländska politikerna skall åka till Helsingfors och presentera sig på finska?
Nejdå, här skall det inte sväras i kyrkan, inte ens om det handlar om att bryta is. Men det fungerar inte heller att slå sig till ro och överlåta allt på riksdag och regering. Med en sådan taktik kan Ålands möjligheter att påverka bli ännu sämre än i dag.
Ett närmande till Sverige? Det har redan skett. Men det är fortfarande i Mariehamn och i Helsingfors som besluten fattas. Den som ser ett självständigt eller Sverigeallierat Åland framför sig inom en snar framtid med motivering att det inte fungerar med svenskan kan få svårt att bli trodd så länge finlandssvenskarna envist håller ställningarna.
Så vad är lösningen? Tala svenska med så många tjänstemän som möjligt. Och försök få finlandssvenskarna med på det tåget!
