Utpressning eller normal infrastruktur?
Viking Line närmar sig ett beslut om fartygsbeställningar – om inte Stockholm sätter tummen ner.
Här har staden ännu inte tagit ställning till om man är villig att bygga ut så de nya fartygen ryms in. Men har man egentligen något val?
Nyligen byggdes hamnen i Mariehamn om för 800.000 euro för nya Ålandsfärjan, den som inte kom. Bortkastade pengar?
Rosella lägger till där nu, men utbyggnaden är inte skräddarsydd för det fartyget.
Nu vill rederiet att staden bygger om stort för de nya fartygen, som är både längre och högre än de som nu kommer in till Mariehamn. Hur mycket kostar det? Och vem skall betala?
Viking Line anser att staden skall betala. I en kommentar på nätet har någon ifrågasatt att skattebetalarna skall stå för kostnaderna och kallat det för utpressning . Någon annan skriver att hamnavgifterna går till mycket annat än själva hamnen.
Vikingterminalen byggdes på 1980-talet av staden. Det var inte givet att det skulle vara så, på andra håll har rederierna själva byggt hamnterminaler.
Den anpassades då för Viking Lines nybyggen Amorella och Isabella med stora satsningar i bland annat nya landgångssystem.
Efter invigningen 1988 har hamnen och terminalerna byggts om och till flera gånger. För egna pengar, men möjligen med viss garanti för trafik.
Det kan inte vara på så många andra sätt. Rederierna kan inte börja bygga om något som staden äger. Kan de betala för utbyggnaden? Hur mycket? Hela kostnaden? Halva kostnaden?
Det blir konstigt.
Däremot kan man tänka sig att staden bygger och tar in pengarna genom höjda hamnavgifter, något som rederierna definitivt inte vill veta av. Ibland får man en känsla av att den relativt sett låga avgift som Mariehamn tar ut – låg jämfört med Stockholm, Helsingfors och Åbo – har varit betydligt mer irriterande för rederierna än de summor man betalat i ändhamnarna.
Garantier har diskuterats, men inte heller det alltid fallit i god jord. Nya Åland kunde 2003 berätta att staden sagt ja till att bygga om hamnen för 7,4 miljoner euro för Birka Line och Tallink. Tallink gav en bankgaranti på 1 miljon euro medan Birka visade marknadsföringsmaterial som bevis för att man skulle utnyttja den ombyggda hamnen.
Garantierna från Tallink är veterligen de enda hittills.
Vad det handlar om är att staden bygger moderna hamnanläggningar och får betalt i form av hamnavgifter. Alltså vill man ha garantier för att trafiken hålls igång under så lång tid att avgifterna täcker kostnaderna.
Även om hamnavgifterna inte höjs så är det givet att ett stort fartyg betalar mer än ett litet. Och de två nybyggen Viking Line nu planerar är stora.
Just nu är risken inte stor att Viking – eller något annat rederi för den delen – börjar gå förbi Åland. Taxfreen är fortfarande av betydelse, kanske mer psykologiskt än rent penningmässigt för de passagerare som går ombord. Men för fartygen betyder det pengar.
Så varför skulle de gå förbi.
Helt annorlunda såg det ut på 1980-talet och första hälften av 90-talet. Då hade rederierna möjlighet att pressa staden genom att hota med att gå förbi Mariehamn om man inte fick som man ville.
Så månne inte staden hittar pengar för att bygga ut – om inte Stockholm säger nej.
Enligt Viking Lines bedömning går det någorlunda enkelt att anpassa hamnarna i Mariehamn och Åbo till de nya fartygen medan det kräver mer arbete och pengar i Stockholm.
Så det är ingen idé att satsa mycket energi på detta i Mariehamn så länge man inte vet vad Stockholm gör? Litet måste man börja planera, för säkerhets skull, för tiden blir knapp när beslutet väl fattas. För ett beslut hoppas nog de flesta på.
Man kan förmoda att myndigheterna i Stockholm redan bearbetas för fullt från rederiets sida och kanske också från det tilltänkta varvets. Det ligger mycket pengar i potten för många.
HARRIET TUOMINEN
