DELA
© Nya Åland

Utanförskapet måste motverkas på alla nivåer

Arbetet för att öka toleransen och motverka diskriminering i skolan måste vara konstant och pågå på alla nivåer.

Först när inte en enda elev upplever utanförskap är vi i mål.
Att skapa en skolmiljö som är inkluderande för alla kräver ett konstant engagemang från såväl skolpersonal som elever. Då måste arbetet hållas roligt och inspirerande. För det kan det krävas att man tar in krafter utifrån.

Flera åländska skolor på alla stadier har inlett utbildningar i den svenska Lika Olika-metoden, som strävar efter att bygga upp tolerans och minska utanförskapet. Även landskapsregeringen, Optinova, Paf och Ålands näringsliv, bland andra, jobbar med Lika Olika. Sedan 2011 har antimobbningsprogrammet Kiva Skola också funnits tillgängligt för alla åländska grundskolor.

Senast i mitten av februari besökte Lika Olikas grundare Mary Juusela Övernäs skola i Mariehamn för en temadag kring inkludering och mångfald. Särskilt homofobiska kommentarer är vanligt förekommande på Åland, både hos vuxna och barn, konstaterade hon när Nya Åland pratade med henne under dagen. Några av eleverna som deltog berättar också för Nyan att man kallar varandra efter hudfärg och sexualitet, flera gånger om dagen.

I undersökningen Hälsa i skolan från 2015 uppgav 23 procent av flickorna i Ålands lyceum att de någon gång eller upprepade gånger upplevt sexuellt våld. Det är skrämmande siffror, men inte ett problem som dyker upp från ingenstans när barnen går från att vara grundskoleelever till gymnasiestuderande. Redan i grundskolan måste man därför börja lägga större vikt vid attityder kring sexualitet och prata mer öppet om personlig integritet och allas rätt till sin egen kropp.

Enligt Unicef löper barn som lever i socialt utanförskap större risk att drabbas av bland annat fysisk och psykisk ohälsa, läs- och skrivsvårigheter, arbetslöshet och ungdomskriminalitet än sina inkluderade jämnåriga.

Priset för utanförskapet betalas av det enskilda barnet, men varje barn som inte blir inkluderat ger efterverkningar på hela samhället. Nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog har studerat ekonomin kring utanförskap, prevention och rehabilitering i närmare 40 år. De beräknar att en enskild människa som hamnar i utanförskap i 20-årsåldern fram tills pensionen kostar samhället mellan 10 och 15 miljoner kronor i direkta kostnader. Siffran inkluderar alla välfärdskostnader och produktionsförlusten under personens hela vuxna liv.

Att i ett så tidigt skede som lågstadiet sätta in resurser för att förebygga att eleverna senare hamnar i utanförskap kan alltså ses som en direkt vinst för samhället.

Skolan ska vara trygg att gå till och vistas i. Enligt undersökningar verkar både Kiva Skola och Lika Olika ge resultat, men så länge det finns en enda elev som upplever utanförskap är vi inte i mål. Sist och slutligen handlar det kanske inte om vilken metod man använder, utan att något faktiskt görs. Att man aktivt och målinriktat arbetar för att motverka utanförskapet, på alla nivåer, och precis hela tiden.

För att varenda unge ska kunna vara lika olik.