Upp till bevis, samhällshackare
Att försöka lösa problem med ett nytt tillvägagångssätt och till råga på allt ge sig på en så komplicerad fråga som skattegränsen är minst sagt ambitiöst.
Men än så länge verkar det lovande.
Ett år efter starten hoppas projektledaren och digitaliseringskommissionen att problemet med den dubbla momsen för ålänningar som handlar i nätbutiker ska vara löst. Eller åtminstone att en ny plattform som underlättar för de som handlar på nätet ska finnas på plats.
Det handlar om att ålänningarna betalar dubbel moms för varor som importeras till Åland på grund av att vi står utanför EU:s momsunion.
Det betyder att ålänningarna betalar moms både i butiken och i samband med importen till Åland. Som konsument har du rätt att begära tillbaka momsbeloppet från handlaren, du kan också begära ett momsfritt pris direkt av försäljaren. Men det är en omständlig process. Att handla på nätet ska vara smidigt och gå snabbt. Förutom att vissa nischade varor kan saknas i de åländska butikernas sortiment är näthandelns främsta säljargument att du som köpare inte behöver anstränga dig för att handla, i alla fall i resten av EU.
Det var med andra ord en stor utmaning som gruppen bakom samhällshacket tog sig an. Bland alla de utmaningar som presenterades under insamlingen på stormig.ax var momsgränsen kanske den svåraste, i alla fall av de seriösa förslagen. Det handlar om lagstiftning, och är således inte ett problem som kan suddas ut med hjälp av kreativitet. Momsgränsen blir vi inte av med, men det verkar finnas sätt att göra den mindre påtaglig i människors vardag.
Det bästa sättet att slippa krånglet är om nätbutikerna erbjuder ett momsfritt pris direkt, det är den långsiktiga ambitionen. Det kan göras genom att kunderna via Åland Post kräver tillbaka den moms som har betalats till butiken. Om detta sker tillräckligt ofta och från en, i sammanhanget, tung aktör är samhällshackarnas vision att nätbutikerna helt enkelt ska tycka det är enklare att erbjuda ett momsfritt pris som gör att de slipper gå igenom återbetalningsprocessen varje gång en ålänning nätshoppar hos dem.
Även om själva idén har potential att förbättras, så är processen också intressant i sig. Det har genom hela projektet varit öppet och demokratiskt. Människor fick, med andra ord, både klaga och rösta fritt.
Att insamling och urval engagerade så många ålänningar är en viktig lärdom. Att låta människor klaga, förbehållslöst och utan att avkräva åsiktslämnaren på en lösning, sänker ribban för vad människor vågar lyfta fram.
Attityden: gör det bättre själv, om du inte är nöjd behöver inte vara det rätta svaret på ett klagomål, även om det kanske är det enklaste.
Även om projektets framfart verkar lovande är det för tidigt att fira, än så länge fungerar lösningen bara i teorin. Om projektet inte blir verklighet är stormig.ax och samhällshacket bara en intressant idé. Man kan lära sig av processer, speciellt i sammanhang där man kan ha nytta av dem i ett senare skede, men den här resan måste sist och slutligen dömas på basen av resultaten den levererar.
Ålänningarnas vardag blir inte bättre av en skrivbordsprodukt, oavsett hur kreativ den är.
