DELA
© Nya Åland

Unikt beslut om ny praxis

Nu är det slut på att skydda gärningsmännen i sexualmål.
Tingsrätten har tagit beslutet att behandlingen av sexbrott inte automatiskt skall sekretessbeläggas.
I Finland är fortsättningsvis domstolsbehandlingen av våldtäkter slutna, den sker bakom stängda dörrar. Inte för att lagen så kräver utan för att domstolen slentrianmässigt går med på krav om sekretess om det framförs.
I och med det får allmänheten, andra myndigheter och domstolar inte veta vad som har skett och vad domen grundar sig på. Om den verkar rimlig eller inte.
Nu har tingsrätten på Åland brutit den trenden. Tingsdomare Gustaf A. Nymalm beslöt i samband med en rättegång, där domen avkunnades i torsdags, att rättegången är öppen liksom domen inklusive rättens resonemang.
Alla delar av rättegången har inte varit öppen, brottsoffret har inte behövt vittna inför publik och likaså har en del handlingar hemligstämplats för viss tid.

Orsaken till att rättegångarna har förts bakom stängda dörrar har varit omtanke om brottsoffret. Så har det framställts och så har de flesta högst sannolikt resonerat.
Men i Sverige har man sedan flera år frångått sekretessen, bara offrets namn är hemligstämplat, och där förekommer ingen debatt om att detta skulle vara skadligt för offret, vilket åklagaren Jens-Erik Budd påpekade i en kommentar till den nya praxisen i fredagens tidning.
De som drar största nyttan av sekretessen är gärningsmännen. Och varför skall just sexbrottslingar skyddas mer än våldsbrottslingar eller ekonomiska brottslingar?

sensommaren i år dömdes en man till villkorligt fängelse och samhällstjänst för våldtäkt. Det handlade om en lärare som utnyttjade en elev, vilket enligt mångas uppfattning skulle kräva strängare straff.
Men rätten ansåg att det villkorliga straffet i kombination med samhällstjänst var en rättvis påföljd ”med beaktande av hur skadligt och farligt brott som tillräknats honom, hans motiv och hans skuld såsom den framgår i brottet”.
Mer än så fick allmänheten inte veta och man satt där och tvivlade på tingsrättens omdömesförmåga.

Därför är beslutet nu så bra.
Ingen kan ha intresse att försöka komma åt eller skada brottsoffret. Däremot är det bra om de som stiftar lagarna och de som dömer ut straffen har en uppfattning om hur rättsuppfattningen i samhället utvecklas. Det kan man inte få om allmänheten inte vet vad brottet består av, vilka förmildrande eller försvårande bitar som ingår.
De myndigheter som skall skydda framförallt barn mot övergrepp måste också få veta vad barn kan utsättas för. Hur skall de annars kunna agera? Hur skall de kunna bedöma behovet av hjälp om allt är hemligt?

Om domstolarna slutar smussla med sexbrott av olika slag så kanske det smittar av sig på andra. Kanske vågar utsatta eller deras anhöriga berätta om övergrepp utan att känna skam. Kanske hade det förfärliga pedofilifallet i Jakobstad som nyligen uppdagades inte blivit så omfattande om öppenheten kring den här sortens frågor hade varit större.
Det kan ingen veta så här långt efteråt, men faktum är att de som visste teg för att skydda sig själva. Om domstolarna hemligstämplar för att skammen inte skall drabba de inblandade så måste ju samma resonemang gälla för resten av samhället. Eller?

Öppenhet skadar inte. Det är möjligt att den gör oss aningen mer cyniska, aningen mindre troskyldiga, när vi får veta hur världen egentligen ser ut. Men vet vi inte så kan vi inte hellre ändra den till det bättre.

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax