DELA
© Nya Åland

Tydlighet om alkohol och offentliga uppdrag

Nog är det väl märkligt att det ska vara så svårt att prata om alkohol och ansvar och offentliga uppdrag.
Nog är det väl märkligt att inte ens en minister med Johan Ehns (M) integritet och erfarenhet tydligt säger att man gått för långt när det dricks till långt in på natten, när alkoholintaget börjar tidigt på morgonen, och när ledamöter och ordförande i kulturdelegationen sitter bak i bilen och klirrar med kassarna och dricker mellan besöksmålen under en späckad arbetsdag.
Nog är det märkligt att den skam som vidlåder ett alkoholbruk och -missbruk går så långt att alla som konfronterats med det inträffade drabbas av ett slags medberoendets tystnad, och skuldbelägger den som upplevt situationen som obehaglig, i detta fall Rebecca Mattsson.
Moderaternas ordförande Johan Ehn säger att kulturdelegationens arbete under resan till Bornholm inte påverkades av drickandet. Han säger att han har fortsatt förtroende för ordförande Robert Liewendahl (M).

Det måste man ändå anta är en sanning med modifikation. Dricker man kontinuerligt under en resa påverkas man av det. Dricker man ordentligt under en sen kväll påverkas man av det. I det arbetsklimat som rådde i kulturdelegationen var det ok.
Det är det inte.

offentliga uppdrag, vilket Ålands kulturdelegation utförde, är man på jobb. Man är inte på nöjesresa. Som ordförande hade och har Robert Liewendahl ett särskilt ansvar, som han inte visade sig mogen. Tvärtom.
När Rebecca Mattsson skrev sitt brev minister Johan Ehn bad hon inte om räfst och rättarting. Hon bad om att befrias från sitt uppdrag, och angav orsakerna till sitt beslut. Eftersom Johan Ehn inte tycker att det behöver vidtas åtgärder inom kulturdelegationen, annat än det de själva beslutar om, så måste han rimligen bevilja Rebecca Mattssons ansökan.

Många tycker att det är fult att påstå att någon annan har problem med spriten eller dricker för mycket. Många tycker att det är ett intrång på personlig frihet och personligt ansvar att införa begränsningar för drickande, och ser det som ett trevligt socialt smörjmedel.
Ålands landskapsregering har en alkohol- och drogpolicy. Man kämpar på flera plan med att minska på missbruk och förhindra att särskilt unga människor dras in i en alkoholkultur där det saknas alternativ.

Det går inte över huvud taget ihop med uppförandet och inställningen till alkohol under kulturdelegationens resa till Bornholm, och vi ska vara tacksamma att Rebecca Mattsson fäste uppmärksamheten vid problemet. Låt oss hoppas att den diskussion som påbörjats får till följd en policy och preciseringar inte bara för kulturdelegationen, utan även för andra landskapsorgan.

Det fanns en tid när det var ok för politiker att vara fulla och göra bort sig. Det fanns en tid när det dracks friskt på offentliga uppdrag. Det fanns en tid när det var salongsmässigt att berätta sexistiska och rasistiska skämt, och när berusning var en tillräcklig ursäkt.
Det fanns till och med en tid, inte alls avlägsen, när man inte skrev om att politiker kört i fyllan, och tyckte att det var en privatsak.

Den tiden är förbi.
Det är också förtroendet för kulturdelegationens ordförande. Avgå, Robert Liewendahl.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax