DELA

Tydliga, genomskinliga regler nödvändiga vid upphandling

Upphandling är svårt. Det är till och med mycket svårt.
Mariehamns stad har under kort tid drabbats av två upphandlingstvister, en om det nya kajbygget i hamnen, en om bygget av nya Nyängens dagis.
I bägge fallen är det entreprenörer som inte fått jobben som är missnöjda med processen (och resultatet, naturligtvis).

Enligt juristen Marcus Måtar, som också driver process för Premont Ab i Nyängen-fallet, är problemet att det saknas en lag om upphandling. För en entreprenad under 4,85 miljoner finns ingen laglig reglering för hur en upphandling ska gå till, vad man får göra efter att en offertförfrågan lämnats ut och hur, exakt, man ska mäta olika kriterier.

Det viktigaste, både för entreprenörer och skattebetalare är
a. att det man vill få gjort eller byggt blir bra
b. att skattemedel används på bästa och mest effektiva sätt
c. att processen är öppen och genomlyst, så att minsta misstanke om vänskaps- eller annan korruption kan elimineras.

Det viktiga jobbet vid en upphandling ska göras när anbudshandlingarna görs upp, så att man vet vad man vill ha, så att de anbud man får in är jämförbara. I dag är det i ytterligt stor grad tjänstemännen som styr processen, både när anbudsförfrågan görs upp och när offerter jämförs med varann.
Politikerna i våra nämnder är inte tillräckligt insatta och har inte de rätta kunskaperna för att göra annat än en ytlig besiktning utgående från vad och hur tjänstemännen väljer att lägga fram saken.
I de två senaste fallen, men hamnbygget och Nyängens dagis, är problemet att entreprenörer tolkat frågan på olika sätt, och att man inte är överens om hur svaren, det vill säga anbuden, ska värderas.

Eftersom bägge fallen nu gått till process finns det uppenbarligen saker att tvista om. Till exempel om ordet ”bör” betyder bör eller behöver inte.
I en sådan situation finns bara en vinnare – juristerna. För varje rättsprocess staden , någon annan kommun eller landskapet hamnar i på grund av en slarvig upphandling eller behandling av anbud, ju mer slösas det med skattemedel.
Det kan hända att man som tjänsteman frestas att tolka anbuden så att man får den entreprenör man vill ha, på basen av tidigare erfarenheter. Då uppfyller man det första kriteriet, och kanske det andra, men inte det tredje.

I förlängningen leder det till misstro, ryktesspridning – och juristkostnader som snabbt skenar iväg till oanade nivåer.
När nu Ålands förvaltningsdomstol ska behandla dessa två tvister så kostar det inte bara pengar, det kostar tid och trovärdighet. Bygget av Nyängens daghem inleds på grund av tidsbrist, trots att besvärsprocess pågår, och det är förstås det sista man ska göra, med tanke på att det faktiskt är en process man kan förlora.

För tydlighets skull bör här påpekas att detta inte är en anklagelseakt mot ansvariga tjänstemän för dessa två byggen. Det finns saker som behöver klarläggas, och visar det sig att upphandlingsreglerna är otydliga eller kunskapen om dem otillräckliga så bör det åtgärdas. I betydelsen ska.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax