DELA
© Nya Åland
Foto: Annika Orre

Tuffa krav på kommunpolitikerna

Kraven på dagens kommunpolitiker blir allt mer komplicerade.

Kan alla de åländska kommunpolitikerna faktiskt förväntas klara rådande arbetsbeskrivning?
Det senaste exemplet är detaljplanen för Havsvidden 5 i Geta. I veckan berättade Nya Åland att detaljplanen för det planerade området för nya klipphus förkastats av kommunfullmäktige. Tre ledamöter i fullmäktige ville förkasta detaljplanen och övriga ledamöter lät bli att ta ställning. Ingen stödde kommunstyrelsens förslag, att godkänna planen, som därför förföll.

– Jag tror att det är en alltför stor fråga att ta ställning till för en samling bypolitiker som vi ju är, sade fullmäktiges ordförande Gun-Britt Lyngander.

Det är bara att hålla med henne. Ärendet har pågått i många år och de olika detaljplanerna för Havsvidden har godkänts efter hand. Men när en miljökonsekvensbedömning (MKB) av hela området nu bör göras enligt Ålands förvaltningsdomstol råder det oklarheter kring vilket område som faktiskt ingår i den gjorda bedömningen.

En sådan fråga kan tyckas vara enkel att svara på, men så är inte fallet.

I miljökonsekvensbedömningen går att läsa att avgränsningen för MKB:n gäller för detaljplan Havsvidden 5. För aspekterna kulturmiljö, landskapsbild, naturmiljö och vatten- och avlopp följer avgränsningen planområdet för Havsvidden 5. För den arkeologiska inventeringen, landskapsanalys och naturinventering som har utförts omfattas områdena 1-5. 1-4 har redan godkända detaljplaner. Detaljplanerna för de fyra första områdena godkändes 2008, 2009, 2011 och 2013. I MKB:n ingår dock inte bedömningen av de effekter som möjligtvis kan uppstå till följd av exploateringen för Havsvidden 1-4, eftersom MKB endast kan upprättas för ett pågående planuppdrag och inte till redan antagna detaljplaner.

MKB:n har alltså i sin helhet beaktat 1-4 men inte inkluderat 1-4.

Eller?

Kommunstyrelsen, som enhälligt har förslagit att fullmäktige ska godkänna detaljplanen, menar att MKB:n gäller för hela området. Alltså Havsvidden 1-4 och Havsvidden 5. Kommundirektören hävdar att det rör sig om en pedagogisk miss i formuleringarna i MKB:n, och att bedömningen omfattar hela området.

Men i fullmäktige görs tolkningen att den inte omfattar hela området vilket var en av orsakerna till att detaljplanen förkastades.

I ett så pass komplicerat ärende med många vändor, olika tolkningar och vaga formuleringar blir det till sist svårt att veta vad som egentligen gäller. Därför är det hedersamt av fullmäktigeledamöterna att också våga handla utifrån de premisserna.

Fallet Havsvidden är inte på något sätt unikt. Men det illustrerar vilka utmaningar som kommunpolitiker, även i små kommuner, ska tackla. Det har blivit allt mer komplicerat att fatta beslut i enlighet med de regelverk som lagen kräver, det ställer krav på att beslutsfattarna har en gedigen grundkunskap inom flera olika områden. Kommunpolitikerna är oftast inte proffspolitiker utan delar sin tid mellan förtroendeuppdrag och vardag.

Att kunna fatta riktiga beslut kräver också tid att förbereda sig och sätta sig in i och förstå komplicerade processer. Det är ingen avundsvärd uppgift, ibland.

Och frågan blir naturligtvis vilket ansvar tjänstemannakåren, vars uppgift det är att bereda ärendena så att politikerna kan besluta, har. Och vilka resurser som tillhandahålls i så pass svåra ärenden som exemplet Havsvidden.

För som politiker ska man inte behöva fatta beslut i ärenden som man inte till fullo kan förstå.