Trovärdighet skadas av uteblivna pengar
Är AICIS en fullkomlig katastrof och ett slöseri med skattemedel, eller är det en framåtblickande satsning dels på den åländska miljön, dels på marknadsföring av Åland som ett grönt alternativ och en förebild?
Mja, är väl svaret. Både och.
Det finns klara brister i redovisningen av hur projektmedlen hanterats. Det är mycket flum och fluff kring saker som kunde göras enklare, tydligare och rakare.
Den allvarligaste kritiken är dock att man i projektet förespeglat och fått pengar uttryckligen med löftet att också näringslivet bidrar med reda pengar. Så har inte skett, och trots att projektansvariga Agneta Karlsson nu menar att företagare bidragit med sin tid, sina kunskaper och sina konferensrum, så var det faktiskt inte så det var sagt från början.
År 2009 stod det i landskapsregeringens beslut: ”Beslöts bevilja 310.000 euro i Paf-medel för den ansökta miljöverksamhet då ansökan vid en totalbedömning av alla Paf-ansökningar samverkar mycket bra med landskapsregeringens arbete för en hållbar utveckling och stiftelsen visar på medfinansiering från näringslivet.”
I landskapsregeringens beslut år 2010 att bevilja 160.000 euro står det så här: ”Näringslivet finansierar projektet med minst lika stor summa som Paf-medel söks för, huvudsakligen genom lönekostnader, insatser för ett resurscentrum och arrangemanget Miljö- och Cleantech-mässan.
Det är inte fel att satsa samhällsmedel på miljön, absolut inte. Inte heller att satsa pengar på utvecklings- och riskprojekt som lika väl kan sluta i framgång som i en lätt kväljande rökpuff. Men det är fel att säga, både en och flera gånger, att det finns andra aktörer som går in med pengar om man inte säkert vet att så är fallet.
Delar av AICIS projekt har det blivit platt fall för. Det gick inte att för dyra pengar auktionera ut affärsidéer till företagen. Det blev inte, ännu i alla fall, ett jättesymposium som sätter Åland på den internationella miljökartan.
Det som varit framgångsrikt och som man ska bygga vidare på är processen, att miljöfrågor diskuteras i företagsvärlden, att det sätts fokus på problemen, att det sätts intern och extern press på företag att göra verklighet av sina vackra ord. Det fattar folk mycket väl, om man förklarar det utan omskrivningar och utan förespeglingar om något som inte är eller kommer att bli.
Låt mig ta den broschyr AICIS delade ut i december som exempel. Den var helt ok. Syftet var självklart att visa upp de goda exemplen för folk och företag att ta efter. Bra och vettigt, men knappast kärnfysik. Inte mer avancerat än det lokaltidningarna gör varje dag när man berättar om innovationer, framgångar och bakslag i det åländska näringslivet.
Agneta Karlsson motiverade satsningen så här:
”Redan på ett tidigt stadium av projektet framkom att ”imitation” (eller med en vetenskaplig term ”mimetisk isomorfism”) är en central källa till affärs- och strategisk utveckling för de åländska företagen. Skalan på de åländska företagen är sådan att en oberoende FoU-verksamhet knappast lönar sig. Att kopiera framgångsrika företag är i stället en central del av företagens strategiska utveckling.
Ur denna insikt föddes tanken på en skrift som ”inspirerar” till imitation.”
Citatet är hämtat ur den komplettering (utvärdering av bidragsår 1) som Agneta Karlsson lämnade in i januari 2010 till landskapsregeringen inför beviljandet av nya Paf-pengar.
Ibland förlorar man i trovärdighet om man gör något märkvärdigare än det är, men ska man låta märkvärdig så ska man se till att ha täckning för det.
