DELA
© Nya Åland

Trafikvett krävs av alla, men mest av dem som är störst

Vilka skall få röra sig i trafiken och på vilka villkor?
Skall villkoret vara att man inte hindrar andra eller att alla skall färdas så tryggt och säkert som möjligt?
Och oberoende av svaret, vad betyder det för mopedbilarna?
Att gårdagens artikel i Nya Åland om mopedbilar skulle leda till livlig debatt på webben kunde man förutse. Alla rör sig i trafiken och Åland hör till de biltätaste områdena i Norden.
Alltså har i stort sett alla en åsikt om hur trafiken fungerar, hur den borde fungera och vad som kan göras för att det skall bli så.

Utgångspunkten för dem som gör upp trafikregler och för dem som rör sig i trafiken är att de som kan och vet tar hänsyn. Och vilka kan och vet, jo de med körkort. De har utbildning för att röra sig i trafiken och skall vara beredda på att fotgängare och cyklister kan bete sig oväntat.
Dessutom befinner sig de, som rör sig med bil, i en maktposition. Jämfört med fotgängare och cyklister är de både snabbare och tyngre, vilket är liktydigt med farligare om man kommer varann för nära.
Samma gäller i och för sig också mellan personbil och långtradare, men där har förarna någorlunda likvärdiga kunskaper, så de håller koll på väjnings- och högerregler, stoppmärken med mera.

Mopedisterna då? Jodå, alla vet att inte heller de sitter inne med fullgoda kunskaper, eller erfarenheter, av hur trafiken fungerar. De syns och som bilist är man försiktig, av ren självbevarelsedrift om inte annat. Vem vill väl vara inblandad i en olycka med svåra följder, oberoende av hur ”rätt” man själv hade och hur ”fel” den andra parten bar sig åt.
Trots att det är just så här, att i stort sett alla håller med om de här spelreglerna, så sker det olyckor. Ingen är ofelbar.
Och så kommer mopedbilarna. En riktigt trevlig uppfinning, kan man tycka. Man sitter som lätt trafikant skyddad för väder och vind och kan röra sig med sin moped också på vintern, när det skulle vara besvärande kallt att cykla eller köra tvåhjulig moped.
Men hur många bilister känner på avstånd igen en mopedbil? Hur många bilister har den mentala varningslampan tänd när det dyker upp en mopedbil, på samma sätt som när man ser en cyklist eller tvåhjulig moped?

Det är där faran kommer in. Även om man som bilist alltid skall vara vaksam på vad som händer i trafiken, så lär de flesta räkna med att det mesta flyter på som det skall, eftersom de som rör sig på vägarna alla har fått samma utbildning. Och så har man plötsligt framför sig en bil, som inte kör i samma hastighet som andra, som kanske inte blinkar vid vänstersväng utan bara kör ut, som inte behärskar fordonet fullt ut om det är litet halt och som inte är skyddad för små eller stora stötar av ett välbyggt karosseri.
Det är inte tryggt. Det är inte säkert. Frågan är vem som skall åtgärda vad?
I debatten tycker många att de som kör mopedbil skall ha körkort. Inte bara klara ett teoriprov utan också visa att de kan köra i praktiken. Det kostar, visst. Men är inte liv och lem värda någonting?
Andra säger att en 15-åring inte är mogen för trafiken, att köra i den. Är det så? 15-åringar kör tvåhjuliga mopeder i trafiken och det verkar fungera någorlunda. Men de på två hjul syns på ett annat sätt än de på fyra, så var det ju?

Förra veckan sågs i rökerirondellen en mopedbil, med en hög antenn på taket och i toppen på den Ålands flagga. Den mopeden syntes – tydligt och klart. Risken för att någon skulle ha knuffat till den i misstag för att den rörde sig ”för långsamt” var minimal.
Det kanske inte är Ålands flagga som är lösningen på problemet, men något motsvarande. Förse mopedbilarna med en igenkänningssymbol, som syns tydligt och på håll. Måla alla gula, till exempel, som vägmaskinerna. De syns. Då vet de övriga i trafiken vad de har att förhålla sig till.
Och alla kan känna sig litet tryggare, litet säkrare.

Harriet Tuominen

harriet.tuominen@nyan.ax