DELA
© Nya Åland

Toppmöte för att kuva dem som står allra längst ner

På måndag inleds ett mycket speciellt toppmöte i Frankrike, på inbjudan av president Sarkozy. Ett antal inrikesministrar skall diskutera problemet med romerna, som har börjat röra sig flitigt i Europa sedan Rumänien och Bulgarien blev medlemmar i EU.
Man vill bli av med dem.
För 50 år sen drygt förfasades en lätt skamsen värld över nazismens förföljelse av judar. Och man lovade ”aldrig mer”. Så starkt lever det löftet kvar att också helt normal, saklig kritik av israeliska aggressioner snabbt betecknas som antisemitism.
Det var inte bara judar som skulle utrotas den gången. Romerna var, som i alla tider, illa sedda och skulle bort också de. Av någon anledning har världen inte i det fallet lovat ”aldrig mer”. Det är nästan tvärtom. Dagens romer samlas inte i koncentrationsläger för att utrotas. Däremot rivs deras läger och myndigheter i olika länder gör sitt bästa för att bli av med dem från just sitt land.
Och nu har Frankrike bjudit in till toppmöte för att diskutera ”immigration”, rapporterar Hufvudstadsbladet. Det handlar inte om ålänningar som flyttar till Sverige, svenskar som flyttar till Belgien eller fransmän som söker sig till Italien. Det handlar om romer som flyttar från Rumänien och Bulgarien till andra länder inom EU. Och hur man skall få slut på det.

För oss som bor i ett EU-land är gränserna öppna inom EU. Så vill vi ha det. Om någon plötsligt skulle besluta att den fria rörligheten inte gäller blåögda eller vänsterhänta skulle det bli ett ramaskri. Folk får inte behandlas olika.
Men när det på fullaste allvar diskuteras hur man skall få romer i Rumänien och Bulgarien att stanna där de är eller få dem att återvända dit från andra och mer välmående EU-länder, då är det av någon anledning inte lika fult. Varför inte? För det är ju det det är, riktigt fult.
Hur är det överhuvudtaget möjligt att år 2010 diskutera en viss grupp så som man nu diskuterar romer? Utan att världen rasar. Faktiskt utan att folk bryr sig om det ett endaste dugg.
Byt ut ”romer” mot ”judar”. Eller ”negrer”. Hur tyst skulle det vara då?

Italiens inrikesminister Maroni har bett EU-kommissionen om tillåtelse att få utvisa romer. När han insåg att detta kan vara diskriminerande ändrade han det till att gälla alla EU-medborgare som behöver bidrag för att klara sig. Att det är romer det handlar om också med den nya formuleringen är ingen hemlighet.
I Frankrike rivs illegala boplatser för romer och de som frivilligt går med på att åka hem får betalt. För att de inte skall ta sig in på nytt för att få ny utvisningspeng måste de ge sina fingeravtryck. I fjol utvisade Frankrike omkring 10.000 romer.
Är det värdigt? Nej.
Det är ovärdigt mot dem som utsätts, romerna, som är den mest förföljda och diskriminerade folkgruppen i Europa.
Och det är i högsta grad ovärdigt av dem som sysslar med den här diskrimineringen oberoende av vad man vill kalla den.
Inte går vi helt fria här i norr heller. När det dök upp tiggande romer utanför matbutikerna i Mariehamn för ett par år sedan var långtifrån alla glada över synen. Och på rikssidan diskuterar man på fullt allvar att förbjuda tiggeri medan förre statsministern Vanhanen ansåg att problemet skulle lösa sig självt bara folk slutade ge pengar till tiggarna.

Visst, det är lätt att vara storsint och empatisk när man slipper ha problemet in på knutarna. Men man löser inga problem genom att bara skicka hem tiggande romer. Det är att sticka huvudet i sanden. Och om en vecka, ett år är romerna tillbaka, samma eller nya.
Det som måste till är att få bort diskrimineringen, få bort förföljelserna, se till att gruppen får drägliga förhållanden, får skola till barnen och bostäder som inte bara är pappskjul längs en motorväg.
De största förändringarna måste ske i Rumänien och Bulgarien, där förhållandena för romer är eländiga. Men vi andra kan inte bara skjuta det obehagliga ifrån oss och lägga ansvaret på de fattigaste medlemsländerna. Varför finns EU om det inte är för att länderna skall stötta varann. Det gör man inte genom att kalla till toppmöte och inte ens bjuda in de två länder som berörs mest.
Den som måste agera är EU. Men finns den politiska viljan?

Harriet Tuominen

harriet.tuominen@nyan.ax