Tolv år och fyra barn i förvaring
I tolv år har jag syndat. Stora ande, förlåt mig för det.
I tolv år har jag haft mina barn, alla fyra, på kommunal barnförvaring. Jag har arbetat.
Under alla dessa år har jag utsatt mina barn för fabrikstillverkade spel och leksaker, för plast, konstfibrer, korv och köttbullar. De har vistats i stökiga utrymmen med andra barn och de har varit stressade när jag varit det.
De har därtill tagits om hand av människor som inte är Waldorfpedagoger. De har (detta måste jag säga i viskande ton) tagits om hand av människor som inte varit nån slags pedagoger alls, bara vanliga, förnuftiga omtänksamma och snälla människor.
Ok. Ni fattar att jag är förbannad! Jag läste i min egen tidning om planerna på ett nytt enskilt dagis som ska drivas av Steinerpedagogikens vänner. Det har jag inget emot, jag säger bara lycka till och bugar mig för föräldrar som har tid att engagera sig också i en sådan sak. Så långt räcker min empati.
Det är när mitt val av kommunal dagvård kallas förvaring för att jag inte har tid med mina barn, och mina underbara dagistanter inte får den respekt de är värda som jag blir arg. Riktigt blixt förbannad.
Jag vill påstå att min familj är dagisproffs. Vi har erfarenhet av familjedagvård, gruppfamiljedagvård, daghem och förskola, fyra gånger om. Aldrig, aldrig har det känts som förvaring.
Dagvården i Mariehamn är av så hög klass som det går att hålla, och det är en jämn kvalitet. Maten är bra, lokalerna är bra och personalen är bra, åtminstone för en förälder som inte nödvändigt känner att barn behöver prestera något på dagis bara de trivs och mår bra.
Under de snart 15 år jag haft barn har jag insett en sak. Det finns lika många föräldrar som det finns barn. Wow, säger ni, vilken insikt! Poängen är att det inte går att mästra eller döma eller peka finger på hur andra gör. Föräldraskapet är så laddat och så känslomässigt att jag numera aktar mig noga för värdeomdömen om andra. Låt folk göra som de vill med sina barn, bara de är nöjda. Barn är i regel flexibla och ganska nöjda med de flesta arrangemang, bara deras föräldrar tycker om dem
Kommunal dagvård är bra. Det funkar. Det är inte förvaring, det är kärlek i institutionaliserad form. Tro en erfaren kvinna.
