DELA
© Nya Åland

Tiga är silver, tala är guld, också när det är svårt

Ett tragiskt dödsfall, ett trafikbrott, en påminnelse om hur oerhört bräcklig människan är. Det är något som hela Åland pratar om.
Det finns så lite att säga. Döden är inte välkommen när den drabbar en ung människa.
De flesta av oss kände inte den 22-åring som i lördags körde ihjäl sig i Mariehamn. Vi vet inte var han varit på fest, inte vad han tyckte om att äta eller var han bodde.
Ändå läser vi nyheten med en rysning av obehag och en våg av medkänsla för de anhöriga. Det är så fel att någon som är 22 år gammal ska dö meningslöst, i onödan. Inga ord finns som lindrar smärtan.

Vi som bor i Mariehamn har kanske åkt förbi olycksplatsen och sett ljusen och blommorna och de sörjande ungdomarna.Vi har kanske saktat farten och kollat att alla säkerhetsbälten är fastspända. Vi har kanske påmints om att det fordon vi sitter i är ett kraftfullt, snabbt transportmedel som tjänar oss väl bara när vi kontrollerar det. När kontrollen släpper är det bara ett bräckligt skal av plåt och plast som omsluter en alldeles för stark motor.
Alla spektakulära biljakter vi sett på tv, där människor kör in i byggnader och ut igen utan att ens få rufsigt hår, är falska. Kraschar man i ett träd så kan man dö.

Det som gör ännu mer ont är att det inte finns någon att skylla på, att vända smärtan emot. Polisens blåskontroller är nödvändiga. När den avlidne 22-åringen valde att försöka smita från platsen följde polisen efter. De tappade kontakten med bilen. 22-åringen dog för att han körde berusad och för snabbt.
Detta är den bild vi har i dag, och den får vi gå på tills vi vet mer. Polisen har valt att informera ytterst sparsamt, kanske av rädsla för att bli missförstådda, kanske för att man vill ha mer fakta innan man säger mer.
I detta fall måste man dock höja ett varningens finger: Om det någonsin är skäl att informera mycket och mer, så är det när det inträffat ett tragiskt dödsfall och det finns något att spekulera i. Det finns det nu. Det kunde ju ha varit en hetsig biljakt, en fälla gillrad att fånga en stackars ungdom, en komplicerad mörkläggningsoperation.
Tills allmänheten vet exakt vad som hände och hur, kommer misstankarna att frodas. Varför inte knipa av den knoppen innan den slår ut i full blom?

Ingen vet vilka tankar som jagade genom huvudet på vår 22-åring de där få minuterna han levde efter att han blev stoppad av polisen. Säkert ångrade han beslutet att sätta sig i bilen.
Lika meningslös som döden, lika nödvändig är lärdomen. Kom ihåg detta, ni som dricker och kör. Detta kan hända. Ni kan tycka att ni ska köra långsamt på lugna vägar, ta er hem och slippa hämta bilen nästa dag, att ni inte druckit så mycket ändå.
Gör det inte. Lita inte på er själva när ni inte är spik nyktra. Ni luras med livet på spel.

Vårt åländska samhälle är så litet att varje förlust av en människa är påtaglig och nära. Även utan massmediernas och hemsidornas hjälp sprider sig nyheter snabbt och nätverken sätts i funktion. Låt oss ta tillfället i akt att banka in också lärdomen i varandra. Man ska inte köra när man druckit. Folk kan dö. Det är fruktansvärt och hemskt, och framför allt så fullständigt onödigt.
Och polisen: Förklara. Prata. Berätta för folk vad som hände. Varför stoppades just denna bil? Var det ett tips? Var det en spaning eller en razzia? Visste ni vem den avlidne var? Hur snabbt körde han? Hur snabbt körde polisen?
Folk är inte dumma. Lita på att de förstår om ni förklarar.

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax