Tidningskriget blir nu en snabb sprint
Ingen fara på taket, men en ännu tuffare fajt för läsarnas bästa. Det blir resultatet av tidningen Ålands beslut att följa efter Nyan med morgondistribution.
Vi är beredda.
Antiklimax, eller?
Tidningen Ålands ”historiska” beslut att bli morgontidning har fått rejält med uppmärksamhet – i den egna tidningen. Den nya, sjätte tidningsdagen likaså.
Här i Dalbo är vi måttligt förvånade. Ändå sedan vår vd Dan-Johan Dahlblom blev tidningen Ålands vd Dan-Johan Dahlblom har vi vetat att förändringen är på väg. Nu behövdes det en rejäl prishöjning från posten för att få fart under galoscherna, och det efter att man under två år stramat åt kostnaderna och sagt upp personal för att få bolaget i skick efter några år av huvudlösa satsningar.
Vackert så. En samdistribution är affärsmässigt och miljömässigt det enda vettiga, och innebär lägre kostnader även för Nya Åland. Till den delen är vi bara nöjda.
För läsarna blir det sämre, och för tvåtidningssituationen på lång sikt är det tveksamt. De åländska tidningsläsarna har under flera år vant sig vid att ha tidningsdygnet täckt i två papperstidningar på ett nära nog tv-mässigt sätt. Nu kommer tidningar inte längre hack i häl på varann i ett maratonlopp, utan sida vid sida i en sprint.
Många läsare kommer således att allvarligt överväga vilken tidning de skall välja av två som kommer i lådan samtidigt. Det åländska tidningsundret bygger och har byggt på de många hushåll som prenumererar på bägge tidningar, och risken ökar nu att flera överväger att ha bara en – den de tycker bäst om.
Den tävlingen avser Nya Åland naturligtvis att vinna. Det var därför vi var först med morgontidning, blir först med mer färg i tidningen och, ja… ni får se sedan.
Den sjätte tidningsdagen, lördagen, är ett experiment som vi med intresse ska följa. Vi har övervägt möjligheten och hittills funnit det för kostsamt.
Det är möjligt att tidningen Åland tar den kostnaden för att vinna kampen om prenumeranterna. Vi får, precis som tidigare, konkurrera med hjärnan snarare än med de ekonomiska musklerna.
Man kan framför allt konstatera att tvåtidningssituationen är en levande och knivskarp konkurrens där två företag utan näringslivsstöd kämpar om att göra ett bra jobb. Det gagnar både marknaden och läsarna och håller oss som jobbar med tidning taggade och på tå.
Vi gnäller inte, trots att vi kunde, på att samhällsägda Posten på Åland genom sin prissättning bidrar till försämrade villkor för tidningsbranschen. Vi kunde ju säga att man i den demokratiska mångfaldens namn borde sett till att förutsättningarna för två tidningar på Åland är fortsatt goda. Vi kunde ha dragit paralleller till sjöfarts- och andra näringslivsstöd.
Jag kan med stolthet säga – det gör vi inte. Det får gå som det vill, men det blir inte skattebetalarna som får lösa problemet.
På Nya Åland känner vi oss inte ett dugg nedslagna, om någon nu hoppades på det. Snarare känns det som ett motdrag som vi väntat väldigt länge på, och som nu kommer att öka tempot i fajten ytterligare.
Bakom varje framgångsrikt företag står – en personal. I vårt fall en enig och väl informerad sådan. Vi är bevisligen Ålands bästa arbetsplats. Vi har bitit oss fast i ålänningarnas vardag, i deras morgonrutiner och nyhetsflöde i över 25 år. Hur skulle vi kunna misslyckas, med så mycket vilja?
