Terrorattacken sätter det psykosociala stödet under lupp
Vad kan man lära sig av terrorattacken i Åbo?
En hel del konstaterar det finska säkerhets-utredningsteamet som granskat händelseförloppet.
I deras färska granskning sätts speciellt stort fokus på det psykosociala stödet, både i preventivt och uppföljande syfte.
Det är snart ett år sedan. Då en ung man gick till attack med kniv på Åbo torg. Polispatrullen var på plats inom 30 sekunder från dess att larmet gick. Sjukhusen notifierades om att ett stort antal offer var på inkommande, i behov av akut vård. Ändå dog två personer av de totalt tio som blivit offer för mannen.
Snart stod det klart: det var ett terroristdåd. Den unge misstänkte var en asylsökande, som fått avslag på sin ansökan om att få stanna i Finland nästan ett år tidigare. Han besvärade sig och det var under tiden för detta rådande besvär som han tog till vapen.
Men det hade funnits ledtrådar på vägen. Mannens närmaste hade börjat märka tendenser till islamsk radikalisering och i januari samma år hade polisen fått ett tips om denna oroväckande utveckling. Men det ledde inte till någon åtgärd från polisens sida.
Under våren tilltog hans dragning till det våldsamma och extrema. Han pratade gärna om ISIS med de andra asylsökande och enligt vänner blev han mer och mer håglös, sov inte på nätterna och blev aggressiv i sitt sätt att uttrycka sig. Han började sakta förlora kontakten med människorna i hans närhet. Hans bästa vän iakttog förändringarna med stor oro.
Dagen före dådet i Åbo skedde terrorattacken i Barcelona. En händelse som fångade den unge mannens intresse och som han även uppmärksammade sin vän om. Samma kväll hade han bestämt sig. Han skickade ett farväl meddelande åt sin kompis och på morgonen skrev han ett manifest som han sedan spelade in på video.
Kort efter det gick han till marknadsplatsen och knivhögg sitt första offer, en kvinna. Därpå följde tio till innan polisen sköt honom i ena benet.
Två månader senare tillsatte den finska regeringen en utredningsgrupp som i ett drygt halvår granskat händelsen med säkerhetsglasögon. Detta för att se vad man kan lära sig – och göra bättre i framtiden för att undvika liknande fruktansvärda fall. Deras rekommendation är bland annat:
– Att den genomsnittliga behandlingstiden av asylbeslut och tillhörande besvär drastiskt behöver minskas från den nuvarande tidsramen som ligger på drygt ett och ett halvt år. Processen måste påskyndas ytterligare om personen ifråga anses vara ett säkerhetshot.
– Det bör etableras en finsk immigrationservice eller en tredje-sektorsaktör som kan hjälpa till med frågor gällande asylrelaterade processer. Den ska kunna ge råd och hänvisa vidare till relevanta instanser.
– Det behövs både finanser och planering för organisationer med syfte att förhindra radikalisering.
– Det behövs tydliga riktlinjer för hur man ska förebygga radikalisering, vilket inkluderar både observationer och tillitsbyggande bland berörda och i samhällen. Det behövs hjälp i tid till personer som börjar visa tendenser för radikaliseringoch guidning till rätt instanser, vare sig det gäller hälsovården, sociala enheter eller andra organisationer.
– Kommunikativa riktlinjer behöver harmoniseras så att alla som behövs kan kopplas in snabbt och smärtfritt vid större händelser, katastrofer och olyckor. Det här inkluderar även det psykosociala stödet som uppgavs vara stort efter terrorattacken.
– Det behövs ramverk och reglering som gör att polisen och hälsovården måste, i händelse av en olycka eller ett våldsbrott, ge information om offrens identitet samt dess närstående till den psykosociala supportservicen.
Det är en tragedi på både individuell och samhällelig nivå när ett våldsdåd sker. Men det är bra att man sätter tid och resurser på att minituöst och självrannsakande granska händelseförloppen kring sådana skeenden. Och från deras utredning blir det tydligt att mycket ännu kan göras på den psykosociala fronten, både när det kommer till att hämma våldsbejakande beteende och till att stöda efter att det ofattbara skett.
För inte bara tid, utan också information, kan läka sår – samt minimera risken för att liknande katastrofer kan ske igen.
