DELA
© Nya Åland

Tagga ner, Häggblom. Lite skäll får du tåla.

Relationen mellan media och makthavare är aldrig enkel.
Det finns ett ömsesidigt beroende och en hatkärlek, spelregler att bryta, läckor, rivaliteter att utnyttja från bägge håll.
På Åland, där temperaturen i medialandskapet är osedvanligt hög, får våra politiker utstå en granskning som inte ligger riksnivån efter. Detta trots att de ju företräder en befolkningsgrupp som faktiskt inte är större än i en mindre finländsk kommun.

För att förbättra kommunikationen både mellan politiker och media på Åland och utanför landskapet, har man gjort en omstrukturering inom förvaltningen, skapat en kommunikationsenhet och anställt en kommunikationschef, Björn Häggblom. Denne nye chef ska informera, undervisa och tillrättalägga, och det är väl alldeles utmärkt. För mycket information blir det aldrig, och om man inom landskapsförvaltningen kan få ordning på och samstämmighet kring det så är det ett klart steg framåt.

Nu tycks det ändå ha gått lite fel från början. Att kommunikationschefen är lojal med sin regering och tjänstemännen inom förvaltningen är bra, men när han är det till den grad att han börjar tillrättavisa journalisterna inte bara om faktafel, utan om att de ”driver oppositionspolitik” eller skapar opinion, då är det en politiker som talar, inte en tjänsteman.
I en insändare förra veckan gick Björn Häggblom osedvanligt hårt åt tidningen Ålands chefredaktör Niklas Lampi. Han skrev bland annat att Lampi skriver för politiska ledare och tycker ”än det ena, än det andra”.
Kritiken mot Lampis arbetsmetoder må vara befogad, men det är faktiskt hans jobb, liksom andra ledarskribenters, att göra just det. Han ska tycka, och om han drar till och är osaklig eller osann så är det felaktigheterna man ska sikta in sig på, inte själva tyckandet. Journalister ska, som Björn Häggblom väl vet, alltid vara kritiska, alltid ifrågasätta, och den man ifrågasätter mest är den som sitter på regeringsmakten.

Vad skulle det vara för journalistik om man bara satt och bräkte om allt och alla att de säkert gör sitt bästa och är duktiga ändå?
Som chefredaktör på Nya Åland vore det ju lätt att sitta och vara skadeglad för att den andra tidningen får pisk, men här handlar det om mer än så. Niklas Lampi och jag är inte överens om nästan nånting, men här handlar om att medias roll i förhållande till makten alltid är att vara i opposition. En kommunikationschef är i högsta grad en företrädare för makten och ska alltså per definition alltid ifrågasättas.

Nya Ålands grundläggande utgångspunkt är att all diskussion är bra. Om Björn Häggbloms första veckor som kommunikationschef är något att gå efter så får vi se en mer aktiv, effektiv och utåtriktad kommunikation från landskapsregeringen, och det är mycket bra.
Som spelöppning gentemot åländska media var Lampi-insändaren väl häftig, och man kanske rentav kunde föreslå att kommunikationschefen nästa gång väljer att svälja ilskan och sova på saken, innan han skickar ut arga texter. Och att kanske komma ihåg vad som är ledarskribentens arbetsuppgift – att skapa opinion.

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax