DELA
© Nya Åland

Ta väl vara på champagne-chansen

Fyndet av champagnevraket är en utmärkt möjlighet att utveckla turismen på Åland och stärka resmålet. Tillsätt kompetent folk att fundera på hur.
En sensation. Ett fantastiskt fynd. En jättechans.
Det så kallade champagnevraket, hitintills oidentifierat, är en lyckträff för Åland. Det kan bli hur bra som helst för dykturismen, för marinarkeologin, ekonomiskt (om man besluter sig för att sälja de rara flaskorna) och för Åland som turistmål.
Tyvärr överskuggas den goda, roliga och positiva nyheten nu av en förbluffande aggressiv och elak konflikt mellan gamla kompisar som anklagar varandra för lögner, lurendrejeri och oegentligheter på ett sätt som i offentligheten är väldigt ovanligt.

Kanske är inte alla kommentarerna tänkta för allmänheten, men tillgängliga är de, genom diskussionerna på nätets olika forum (varav Nya Ålands hemsida naturligtvis är en).
För en utomstående är det nära nog omöjligt att bilda sig en uppfattning om rätt och fel, även om den svenske dykaren Anders Näsman i sitt blogginlägg lyckades bringa lite sans, vett och dagsljus över frågan.

Låt oss
hoppas att konflikten snabbt antar rimligare proportioner. För den som inte är direkt inblandad förefaller nämligen det man grälar om som en bagatell. Det viktiga är att vraket är hittat med sin dyrbara last, inte vem som fick positionen först eller vem som gav det till vem.
Mycket intressantare är det ju att att fundera på möjligheterna. Vad ska landskapsregeringen göra av denna möjlighet som ramlat i famnen på Åland?

Med viss förståelse för att detta är en unik händelse, att det är semestertider och att man inte först förstod vidden av upptäckten är myndigheternas agerande hittills något handfallet.
Fredningsområdet blev fel, informationen gick både kors och tvärs kring vad som hänt. Vissa av de inblandade fick inte prata alls, trots att den ansvariga ministern Britt Lundberg poängterat vilken pr-vinst fyndet kunde bli för Åland.
Kanske vore det bra om landskapsregeringen såg till att ha en plan för hur man ska hantera stora och goda nyheter, sådana som inte bara är skademinimering. Det är ju just för att göra det bästa av chanser som denna som en kommunikationschef kan vara bra att ha.

Om resten av flaskorna ombord på vraket faktiskt är champagne och faktiskt går att bärga så vore det naturligtvis rimligt att sälja det mesta. Att för dyra pengar uppbevara gamla champagneflaskor på museum verkar inte vettigt när man i stället kan skapa stora jippon kring försäljningen som både ger pr och pengar.
Därtill ska man självklart göra som Anders Näsman föreslår – i sinom tid häva dykförbud och ordna guidade dykningar till vraket.

De andra fynden ombord kan kanske bli basen för en marinarkeologisk avdelning på muséet, eller på nybyggda Ålands sjöfartsmuseum, en blivande attraktion där en sparad flaska champagne naturligtvis är höjdpunkten.
Tillsätt snarast en arbetsgrupp med människor från olika intressesfärer; turism, dykning, marinarkeologi, museiverksamhet och marknadsföring, och sätt igång att fundera på möjligheterna. Parallellt med vidare utredningar , inte sen om ett halvår när intresset hunnit svalna.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax