DELA
© Nya Åland

Sverigedemokrater kom in i brist på motstånd

Det var striden man inte tog som förde Sverigedemokraterna in i Sveriges riksdag.
Framrusande kvinnor i hotfull svart burka, mot vithårig pensionär med rollator. Pengarna är slut, muslimerna kommer, och de vill ha det som är vårt. Du väljer.

Det är budskapet i Sverigedemokraternas valfilm, den som inte visades på TV4. Den blev istället en av de mest sedda filmerna på youtube. Sverigedemokraterna fick inte vara med på SVT avslutande valdebatt. De fick inte annonsera i vissa tidningar. Partier och politiker ville inte debattera med dem.

Däri ligger en del av förklaringen till att Sverigedemokraterna nu sitter med 20 mandat i Sveriges riksdag. Genom sitt eget nogsamt odlade och förädlade underdog-perspektiv, och genom mediernas och de etablerade partiernas ovilja att ta striden förlänades rasistpartiet Sverigedemokraterna med ett gyllene tillfälle att glänsa, ogranskade, oemotsagda och utestängda.

Det är ingen tvekan om var Sverigedemokraterna hör hemma eller har sina rötter. Vit makt, nationalsocialism och rasism ligger väldigt nära ytan i partiet, och det är en synnerligen brokig skara människor som nu tar plats i riksdagen. Det borde Sverigedemokraterna ha konfronterats med, i debatt efter debatt. De borde aldrig, inte en enda gång ha tillåtits komma undan med påståenden som att (enligt sin egen programförklaring) Sverige ska återgå till 1970-talet assimileringspolitik, eller att man kräver en kraftig minskning av anhöriginvandringen, eller att invandringen kostat de svenska pensionärerna tryggheten.

Lika hårt och envist som blocken granskat varann i varenda fråga, lika kraftfullt borde man ha nagelfarit Sverigedemokraternas argumentation.
Eftersom detta inte gjordes gick det som det gick. Ett rasistiskt, främlingsfientligt parti kunde slinka in genom grinden till riksdagen med en lätt pudrad yta av värdekonservatism och patriotism över den mörka avgrund av människoförakt och främlingshat som egentligen driver dem.

Den som tycker att jag överdriver behöver en timme vid en datorn. Kolla själv.
Det enda sättet att bemöta en argumentation som grundar sig på hat, misstro och fördomar, det är att bemöta den med kunskap och med en ödmjuk självinsikt som passar illa i all självsäker politisk retorik. Kanske var det därför som de etablerade partierna i Sverige bet sig i tungan och teg.
En seriös debatt om invandring och integration måste börja med ett erkännande att man inte till alla delar lyckats med sin politik, att det finns stora problem och att man inte riktigt vet hur man ska lösa dem.

Det vågade ingen. Ingen vågade stå upp och säga att mycket blivit fel, men att man ändå är stolt över att Sverige är ett land som försökt ta sitt internationella ansvar, och som fortsätter att försöka, och som fortsätter att tro att människor kan leva tillsammans trots att de är olika. Ingen tog de människor och väljare som var missnöjda med problemen på allvar. Utom Sverigedemokraterna.
Det som många i omvärlden mest beundrat Sverige för, den internationella solidariteten och det humanitära ansvaret, det vågade man plötsligt inte stå för.
Det var dumt.

Nu är det upp till partierna i Sveriges riksdag att se till att det är de 94,3 % av väljarna som inte röstade på Sverigedemokraterna som får styra.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax