Stressa inte igenom ny självstyrelselag
Åland vill ha en ny självstyrelselag, men inte till vilket pris som helst. Processen måste få ta tid och resurser.
Ju längre processen med den nya självstyrelselagen lider, desto större verkar dubierna kring den bli på Åland.
Vill Åland inte ha en ny självstyrelselag?
Frågan behöver ställas efter att flera uttryckt sin oro över vad det egentligen ska bli av den nya självstyrelselagen. Till skillnad från tidigare är det inte självstyrelseivrarna som nu tar sig ton. Nu är det politiker och tjänstemän med en betydligt moderatare förhållning till riket som blir allt mer skeptiska. Någon öppen kritik finns ännu inte från högsta politikerhåll. Men mellan raderna och i korridorerna ökar skepsisen.
Ålands riksdagsledamot Mats Löfström skickade en passning till riket i förra veckan när han under ett seminarium på Högskolan på Åland konstaterar att det inte är någon vits att skicka en ny självstyrelselag till riksdagen om man redan på förhand vet att det är ett förslag som faller i lagtinget.
Professor Göran Djupsund slår krasst fast att det är bättre att vänta 1 – 2 år än att ha bråttom och få ett skitresultat (ÅT 8.11.2017).
Slutsatsen är lätt att hålla med om. Men motiveringen att Åland borde vänta tills det sitter andra partier i regeringen övertygar inte. Den sittande riksregeringen må vara en av de mindre Ålandsvänliga, men Ålandspolitiken får inte vara beroende av vilka partier som sitter i riksregeringen. Att säga att fel partier sitter i regeringen tyder på ett politiskt taktikerande under självstyrelsens värdighet.
Däremot finns det tre andra skäl att inte forcera igenom lagen.
1. God lagberedning tar tid. Tidtabellen är mycket stram samtidigt som kritiken i remissvaren är stor.
En ny självstyrelselag kräver ett enormt arbete. Vid den förra revideringen tillsattes en arbetsgrupp som jobbade med juridiska frågeställningar i nio månader utgående från remissvaren och det liggande förslaget. Den här gången finns inte en sådan arbetsgrupp, trots att åländska företrädare bett om en sådan vid upprepade tillfällen.
God lagberedning är inget Juha Sipiläs regering kan skryta med. Tidspress och nonchalans gentemot experter har varit påfallande, vilket resulterat i att många lagförslag dragits tillbaka på grund av sin undermåliga kvalitet. Det är rent resursslöseri och antyder att regeringen inte vet vad den håller på med. Låt inte den nya självstyrelselagen gå samma öde till mötes.
Den nya självstyrelselagen förtjänar en grundlig behandling. Den har grundlagskaraktär, ska gälla i flera decennier och får inte vara ett hastverk.
2. Den parlamentariska Ålandskommittén gjorde ett hästjobb genom att lägga grunden för den nya självstyrelselagen. Kommitténs förslag behöver finslipas, men hörnstenarna i förslaget, exempelvis residualprincipen, ska inte ruckas utan att de förankras hos självstyrelsen. Skickar regeringen Sipilä ett förslag till riksdagen som lagtinget inte kommer att godkänna strider riksregeringen mot grundtanken i revisionsarbetet: att riket och självstyrelsen tillsamman ska ta fram till en ny lag och godkänna den.
3. Just nu är det högst oklart om det blir något av Sipiläs vård- och landskapsreform. Klubbas reformerna av ska de inte påverka Åland, utan neutraliseras. Men hur det ska göras är inte fastslaget. Klart är i alla fall att det finns en stark koppling till självstyrelsens ekonomi och det i sig kan vara ytterligare ett argument för att inte stressa.
Grundtanken har varit att Åland ska få fira självstyrelsens 100-årsjubileum med en ny självstyrelselag. Planen är vacker, men bör ändras om den riskerar att krossar den stora målsättningen: en modern självstyrelselag som ger Åland möjlighet att utvecklas.
Stirrar politikerna sig blinda på att få en ny lag till 2022 finns det en risk för att jubileet blir gravöl.
