DELA
© Nya Åland

Strejken är slut, nu är det bara resten kvar

Nu är den slut.
Vårdstrejken 2014 går till annalerna efter nästan tre veckor av arbetsnedläggelse utan skyddsarbete, ett läge som inför strejken kändes som en verklig risksituation, men som i praktiken klarades upp på ett bra sätt.
När vårdfacket Tehy gick in i strejken så var förväntningarna väldigt högt ställda, både vad gäller löneökningar och utformningen av arbetsvärderingsprocessen. De facto orealistiskt höga., både med tanke på det ekonomiska läget och den avtalsuppgörelse de andra facken gått med på.
En förhandlingssituation är ju inte ett precisionsinstrument för vägning av rättvisa, utan en process med flera skalor och makrelationer, samt ett betydande mått av marknadsföring och pr för att svänga den allmänna opinionen i önskad riktning.

Ser man på resultatet av strejken gick det mycket bra för Tehy, på två sätt. Dels fick man till stånd en betydligt bättre arbetsvärderingsprocess, med en snävare tidtabell och mera pengar. Dels fick man upp lönerna, inte så mycket man ville, men ändå hyfsat i relation till övriga arbetsmarknadsparter.
Det sistnämnda är dock ett tveeggat svärd. De övriga facken godkände uppgörelsen, på villkoret att det inte leder till permitteringar eller uppsägningar för deras medlemmar. Den kostnadsökning som strejken ledde till, drygt 400 000 euro på årsbasis, ska tas inom ramen för ÅHS budget. Det betyder i runda slängar 9 sjuksköterske-tjänster.

Nu betyder ju inte detta att det blir direkta uppsägningar på grund av de ökade lönekostnaderna, men någonstans ska pengarna tas. Koppla det till insikter som kommit under strejken (kriser ger alltid möjligheter att se saker på nya sätt), och resultatet blir att ÅHS kommer att se över organisationen i syfte att spara utan att försämra. En samlokalisering av akuten och intensivvårdsavdelningen är en möjlighet, en sammanslagning av BB och barnavdelningen en annan.

För landskapsregeringen blir betyget godkänt. Hade man accepterat Tehys utgångsbud hade knappast de andra facken accepterat sina blygsamma 20 euro i månaden, och det fanns enligt riksförlikningsman Esa Lonka inledningsvis en ovilja att kompromissa som helt enkelt inte mjukades upp innan strejken var ett faktum. Landskapsregeringen har hållit fast vid sin linje att det är arbetsvärderingsprocessen som är centrala, och som ska leda fram till jämställda löner på Åland.
Tre partier på Åland har alltså starkt bundit sig till processen, och det är svårt att se den dag då Liberalerna ställer sig på tvären i just den frågan.

När arbetet så småningom återupptas finns det en del sår att läka. Den bitterhet som dröjer kvar, särskilt bland de tehyiter som hade mycket högre förhoppningar än vad resultatet blev, vore det klokt att packa ner med strejkvästarna.
Nu är det ju vi alla – parlamentet och politikerna som representerar oss, vårdpersonalen, de övriga facken och alla medborgare och skattebetalare som ska göra detta tillsammans. Och de allra flesta vill att det ska bli bra, både för patienter och vårdpersonal. Låt oss försöka igen.
Strejken är slut. Länge leve den goda vården.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax