DELA
Foto: Skärmdump

Läckan som visar journalistikens betydelse

Den grävande journalistiken har visat sin styrka. Nu är det upp till politiker och näringslivet att avgöra om de anser att skattesmitning ska få förekomma.
Historiens största läcka. Så beskrivs det enorma material på över 11,5 miljoner dokument som läckt från advokatbyrån Mossack Fonseca i Panama till det internationella journalistnätverket ICIJ. Bolaget är en av världens största vad gäller skatteparadistjänster. På listan bland dem som utnyttjat tjänsten finns allt från Islands och Pakistans statsministrar, personer som står nära Rysslands president Vladimir Putin, fotbollens fixstjärna Lionel Messi, terroristorganisationer, till Nordea. Och många fler. Kanske även ålänningar, det får tiden utvisa.

I skrivande stund har rapporteringen bara börjat. Men med tanke på den publicitet läckan redan har fått är det sannolikt att vi kommer att få se flera stora nyheter som härstammar ur dokumenten.

Oavsett vilka avslöjanden som ännu kommer har granskningen redan visat den grävande journalistikens styrka och vikt. Aggressiv skatteplanering har redan för länge sedan slutat stanna innanför endast ett lands gränser. Därför är det på tiden att journalistiken slutar gräva vid det egna landets gränser och se språk som hinder. Det har journalisterna inom det internationella journalistnätverket ICIJ, som tagit fram uppgifterna, gjort. I det här grävet deltog journalister från 80 olika länder.

Påminnelsen om den grävande journalistikens betydelse är viktig. Den kommer i en tid när många mediehus skurit ned på just den grävande journalistiken med hänvisning till att det inte finns pengar. Problemet med den argumenteringen är att grävande journalistik, som ibland kan kräva att en eller flera reportrar får ägna all sin arbetstid i flera månader till ett jobb, är att den grävande journalistikens främsta uppgift inte är att tjäna pengar utan att granska makten. Grävande journalistik kostar. Och det ska den få göra. Mediehusens ledare bör inse vilken roll den grävande journalistiken spelar i vårt samhälle. Den grävande journalistiken kommer förmodligen alltid kämpa med lönsamheten. Men mediehusen borde lyfta blicken och inse att välgjord journalistik stärker varumärket och att journalistiken i mångt och mycket tappar sitt existensberättigande om journalistiken inte granskar makten.

Än sen då , det är väl självklart att människor med mycket makt och pengar fifflar så mycket de hinner, kanske någon tycker. Så kan man givetvis tycka men då godkänner man samtidigt att människor far illa.

Journalisterna bakom grävet publicerade också en video på vilka som är skatteplaneringens offer. Där fanns allt från barnen som dör i terroristorganisationernas bombdåd, till den offentliga vården i västvärlden till människohandelsoffren. Offrens problem hör vi om relativt ofta men inte vad som ligger bakom och vem som tjänar på det.

Journalistikens starkaste vapen är att kunna belysa vad som händer i samhället. Efter att dokumenten läckt ut och granskats finns det ingen som kan hävda att det inte händer. Nu är det upp till politiker och näringslivet att agera.

I en tid när den offentliga debatten i stort handlar om hur mycket den humanitära flyktingkatastrofen i världen ska få kosta i både Finland och Europa känns det ytterst välkommet med en diskussion om hur mycket skatteflyktingarna ska få kosta samhället. Där finns inga enkla svar. Men precis som för skattesmitarna och journalisterna gäller det för politikerna i Europa och resten av världen att ena sig för att kunna bekämpa skatteflykten.