Storklubben SJK gör ett kuppförsök
SJK, Seinäjokis ligalag i fotboll, går i spetsen för att förändra ligan inför nästa år. De vill begränsa antalet utländska spelare i finska ligan. De vill också ha en minimilön för utländska spelare. Det skulle gynna SJK och HJK. Det skulle drabba IFK Mariehamn.
IFK Mariehamn gjorde någonting som få av oss ens trodde var möjligt, de vann Veikkausligan och kan nu ett helt år titulera sig som finska mästare. Världen har mottagit nyheten med stor iver och såväl amerikanska som franska och spanska medier har uppmärksammat bragden.
Men nu vill SJK:s ordförande Raimo Sarajärvi i framtiden försvåra för mindre klubbar att göra om bragden. I en intervju med Iltalehti rasar Sarajärvi mot antalet utländska spelare i den finska ligan.
Sarajärvi är en av ligans starka män och har porträtterats som den framgångsrika fastighetskungen som byggt SJK:s framgångssaga med sina pengar och sitt affärssinne. SJK har under Sarajärvi gått från division 2 till ligaseger ännu snabbare än IFK Mariehamn. De har dock gjort det med ekonomisk dopning. För sex år sedan var klubbens omsättning runt 120 000 euro, i år är den nästan sju miljoner, näst störst i ligan efter HJK.
Nu vill Sarajärvi begränsa antalet utländska spelare och införa en överenskommelse om minimilön för utländska spelare på 3 500–4 000 euro i månaden. Sarajärvi föreslår inte en regeländring sanktionerad av ligan utan vill att klubbarna ingår en gentlemannaöverenskommelse.
IFK har trots sin ringa budget gjort ett smart arbete på transfermarknaden i flera års tid. Spelare som Dever Orgill, Diego Assis, Philip Sparrdahl Mantilla, Gabriel Petrovic och Bobbie Friberg da Cruz, för att nämna några, har värvats med små resurser och växt till giganter i den finska ligan. Alla är utländska spelare.
Sarajärvis förslag skulle försvåra för IFK att hitta nya Diegos eller Bobbies. Den svenskspråkiga profilen som är en del i det essentiella lagbygget för IFK skulle blekna om Sarajärvi får som han vill, svenska spelare befinner sig i ett åländskt gränsland. Inte riktigt utländska, inte heller enligt reglerna inhemska.
Även frågan om minimilön skulle gynna storklubbarna. Att fastställa en relativt hög minimilön begränsar de mindre klubbarnas möjligheter att ta in utländska spelare till sina lag medan storklubbarna kan fortsätta betala höga löner för sina utlandsproffs.
Den finska ligan har redan ett tak för antalet utländska spelare. Bollförbundet kräver att hälften av truppen ska bestå av finländska spelare och minst fyra spelare ska också spela varje match. Det är regler som är hårdare än i engelska högstaligan, som omsätter mest pengar i världen.
Om antalet utländska spelare begränsas ytterligare blir det huggsexa mellan storlagen om duktiga finska spelare. Det gynnar storklubbarna som kan locka med större löner medan klubbar med mindre budget får svårare i konkurrensen.
Däremot kunde en ökad begränsning gynna klubbarna i de lägre divisionerna. Att låta breddfotbollen och de finska spelarna ta större utrymme i division 1, 2 och 3 ger inhemska spelare en arena där de får visa upp vad de kan.
Sarajärvis förslag gynnar hans egen klubb, och borde motarbetas av de mindre klubbarna. Annars blir finska ligan en uppgörelse mellan de som har pengar och de som inte har.
