”Stora arkivet” fel ställe för utredning om ideellt arbete
Efter all kalabaliken med ungdomsorkestern, med Bastun, med Emmaus och andra föreningar i staden och landskapet, kom en rapport som i siffror visar hur viktigt det ideella arbetet är. Vad händer?
”Om vi jämför mängden bidrag till föreningar mot det samhälleliga värdet av frivilligarbete, får vi till svar att samhällets satsning på en euro genom bidrag ger mellan tre och fyra euro tillbaka.
I de här beräkningarna ingår dock inte några kvalitativa fördelar av frivilligarbetet.”
Så står det i Ålands statistik- och utredningsbyrås undersökning av ideellt föreningsarbete på Åland.
Den undersökningen beställdes av Mariehamns stad, Ålands penningautomatförening och Ålands landskapsregering. Den kostade cirka 20.000 euro att utföra och den är väl genomförd. Den kommer med klara slutsatser både om den direkta ekonomiska nyttan av ideellt arbete, liksom om den kvalitativa nyttan för hälsa och välbefinnande hos medborgarna.
När stadsstyrelsen nu behandlade rapporten föreslogs korthugget att staden antecknar rapporten till kännedom.
Tack så mycket, liksom. Nu lägger vi den här på hyllan med alla andra fina rapporter, och så trampar vi vidare med budgeten och inbesparingarna och allt annat som är viktigt på allvar.
”Ja, ja, men”… hör man tjänstemän och politiker harkla sig. Man läser ju och tar till sig. Och kunskapsmängden ökar. Och man kan få argument i debatter…
Ja, och alla vet att rapporter och utredningar som inte följs upp av åtgärder bara hamnar på hyllan. I vardagsslitet är det bara beslut som räknas.
Man kunde till exempel i stadsstyrelsen diskutera hur de siffror som framkommit i rapporten ska återverka på budgetarbetet. Man kunde titta på vilka andra satsningar som samhället gör som ger tre till fyra euro tillbaka på varje satsad peng.
Man kunde, eftersom man nu har siffror på det hela, göra om hela stödsystemet till föreningarna, och prata om investeringar i stället för bidrag. Kanske kunde man på så sätt minska avundsjukan och missunnsamheten i systemet, och kanske på ett pedagogiskt sätt öka förståelsen för att satsningar på föreningar som jobbar med ideellt arbete inte är guldkant och lyx, utan en framtidssatsning och en investering både i arbete som utförs och förbättrad folkhälsa som sparar pengar.
Kanske finns det tankar i denna riktning i staden, och kanske inom landskapet. Det hoppas åtminstone en cyniker som sett otaliga rapporter produceras, ”antecknas till kännedom” och sedan snabbt falla i glömska till nästa gång någon kommer på att detta är en fråga som absolut behöver utredas.
Det betyder inte, vilket någon redan befarat, att ideellt arbete ska bli avlönat och att allt ska räknas i pengar. Det är ju själva poängen med ideellt arbete, att man inte räknar slantarna utan resultatet.
De som uppenbarligen behöver räkna i pengar för att riktigt förstå, har just förpassat ett viktigt stycke information till arkivet.
Hoppas nån läste den först.
